Efter vårt förra nummer av Sjögrens Journal har många hört av sig huruvida föda och dryck kan påverka sjukdomen Sjögrens syndrom. Att intresset skulle vara så stort var faktiskt en överraskning.
Vi börjar med att publicera ett av breven som vi fick i vår papperstidning Sjögrens Journal av en läsare efter att ha läst vår artikel om kostens eventuella inverkning på vår hälsa.
Hej!
Jag vill tacka för en bra artikel i förra numret av Sjögrens journal.
Det var framför allt artikeln: ”Att leva med Sjögrens syndrom är inte lätt” som intresserade. Jag har själv inte fått mycket hjälp från läkarhåll och har därför varit hänvisad till att undersöka botemedel på egen hand. Som att utesluta vissa livsmedel, lägga till kosttillskott osv. Jag har en stark tro på, att kosten är oerhört viktig för hur vi mår! Jag har själv uteslutit mjölk och gluten och baljväxter och tycker att jag mår bättre efter det!
Därför har jag efterlyst en artikel i tidningen om just detta. Här kom den nu! Tack!
Det jag skulle vilja veta är, om det bedrivs någon forskning, om eventuella samband mellan kosten och autoimmuna sjukdomar? Kosttillskott? Träning? Att vi alla mår bra av att undvika socker tror jag många är medvetna om vid det här laget, men i artikeln står t.ex. att kött kan ge inflammationer i kroppen. Då undrar i alla fall jag: Gäller det allt kött? Även fisk? Eftersom ägg också finns med på listan över livsmedel att undvika, så återstår kanske att bli vegetarian 🙂
Jag efterlyser fler detaljer, om det här med vad man bör lägga till och undvika i sin kost som sjögrenare! Om nu kunskapen finns?!
Tack för en bra tidning!
Diskussionen om alternativ mat, kosttillskott och naturmediciner har i och för sig alltid funnits, men det ökade intresset kan kanske förklaras av att många tycker att forskningen inte gått framåt i den takt som man kan förvänta sig. Nu är det ju så att forskarna gör vad de kan, men visst, det kanske finns ett svar till lindring i den mat man faktiskt äter. Det är inte bara maten vi äter som intresserar utan även tillsatser i form av olika näringstillskott. Vi har ju som bekant nyligen haft en artikel om havtorn som rönte stort intresse. Vad är då effekten av att äta ursprunglig föda, s.k. paleolitisk kost? Studier pekar bland annat på att man minskar riskerna för hjärtkärlsjukdomar. Många menar att övergången från naturliga proteiner från kött, fisk och grönt etc. till de proteiner vi får från mejeri- och spannmålsprodukter kan förklara uppkomsten av en rad sjukdomar.
Tyvärr så rör kanske inte den moderna forskningen, inom skolmedicinen, så mycket vid att många sjukdomar kan ha en naturlig koppling till vad vi äter eller dricker. Istället ägnar man sig åt hur man medicinskt kan lindra och förhoppningsvis bota sjukdomar genom kemiska mediciner eller på ett sätt som egentligen inte är naturligt för oss. Man ställer sig då frågan: Hur skall man då leva och vad skall man då äta för kost och varför? Människans historia är, i förhållande till jordens, otroligt kort. Vi tillhör som bekant människosläktet Homosapiens. Våra kroppar är konstruerade på samma sätt som när vi ”uppstod” för c:a 40.000 år sedan. Ordet Homosapiens betyder egentligen ”vis eller förnuftig människa”, men frågan är hur förnuftiga vi egentligen är. Vad som skiljer oss från djuren är kanske främst ett självmedvetande, språk och en förmåga till abstrakt tänkande. Det finns fler skillnader, men det lämnar vi därhän. Hur har vi då utvecklats under de korta 40.000 åren? Ja, ovan nämndes att bilologiskt har det i princip inte hänt någonting.
Skillnaden mellan oss nutidsmänniskor och de människor som levde för 40.000 år sedan står främst att finna i den kulturella utvecklingen. Detta innebär bland annat att vi egentligen biologiskt är ”programmerade” att leva på ett annat sätt och i annan miljö än vad vi gör i dag. Våra gener och därmed kroppar är konstruerade för ett jägar- och samlarliv. Den största delen av vår tid gick ursprungligen åt till att dagligen skaffa föda.
Fritid var ett begrepp som inte fanns. Vår föda bestod till största delen av kött från det vilt vi lyckades fånga, såsom fågel, fisk och skaldjur. Vegetarisk föda åts i mån av tillgång och säsongsvis. Förmodligen åt vi också ätliga rötter, frukt, nötter och andra frön, när vi fann detta. Sammanfattningsvis kan de säga att vår kost omfattade mycket lite kolhydrater och den huvudsakliga energikällan var fett och proteiner. Sådant som vi äter och dricker idag, typ de flesta mejeriprodukter eller mjöl, majsolja, socker, bearbetade livsmedel, mononatriumglutamat (E 621), spagetti, bröd, kaffe och alkohol m.m. fanns inte och är därmed inte mat som vi är programmerade för. Tillika är vi skapade för ett liv i rörelse och inte stillasittande.
Venus Williams
Vår medvetenhet vad gäller motion och föda har på senare år alltmer uppmärksammats. För några nummer sedan presenterade vi nyheten att den förra tennisettan Venus Williams funderade på att lämna tenniscirkusen på grund av att hon drabbats av sjukdomen Sjögrens syndrom.
Vem är då Venus Williams? Venus Ebony Starr Williams är född 17 Juni 1980 och är en amerikansk professionell tennisspelare och har bland annat under många år ansetts som nummer ett inom damtennisen. Hon blev för övrigt den första amerikanska färgade kvinna att uppnå detta.
Hon kände på sig, under en längre tid, att något inte stod rätt till med hennes hälsa. Hon kände av för Sjögrens syndrom typiska symptom som trötthet, torra ögon, torr mun och handledssmärtor.
När hon så fick diagnosen Sjögrens syndrom, vägrade hon att acceptera sin situation och letade efter alternativa behandlingsmetoder.
Inspirerad av hur ursprungsmänniskan levde, beslutade hon sig för att utesluta och inte främst belasta kroppen med kolhydrater, moderna tillsatsmedel som finns i mat, samt socker och sockerprodukter.Hon började med en diet som populärt kallas för ”Raw food” (råkost). Venus Williams accepterade således inte sin situation utan sökte och letade efter alternativ behandling av sjukdomen som hon enligt sig själv fann i den mat hon åt.
Venus Williams visar idag inga symptom och är till allas häpnad tillbaka i tenniscirkusen. Hon är fortfarande, trots sin höga ålder inom idrotten, en av världens absolut bästa tennisspelare och hon säger att ”den medicin jag äter har aldrig smakat så bra.”
Raw food (Råkost)
Raw food är en kosthållning som innebär att äta rå, obehandlad och naturligtvis, ekologisk mat, med syftet att uppnå en god hälsa och må bättre. Råkost innehåller ofta mycket vegetabilisk mat såsom färska frukter, bär, grönsaker, rotfrukter, örter, bladgrönsaker, torkade frukter, nötter, frön, säd och alger. I stort sett kan man säga att maten omfattar eller påminner om den mat som våra tidiga Homosapiens åt. Dock förekommer även vissa mejeriprodukter som man kanske bör undvika. Vidare så undviker man att upphetta mat, men görs detta så skall det vara till maximalt 42–47 grader. Vissa råkostdieter tillåter enbart konsumtion av allt som är rått och obehandlat, och rekommenderar således råa ägg, rå fisk, typ sushi, rått kött (typ carpaccio och rå oxfärs), samt att alla vegetabilier äts utan tillagning, dvs. rått. Det finns även andra råkostdieter som enbart inriktar sig på vegetabilier.
Det amerikanska uttrycket raw food får en osökt att tänka på det svenska begreppet ”levande föda” som myntades på 1970-talet. Upphovskvinnan till detta var den litauenfödda Ann Wigmore, bosatt i USA. Hon propagerade för en diet som etablerades i Sverige på 1970-talet, ”levande föda. Hon skrev många böcker i ämnet och togs faktiskt inte riktigt på allvar av samhället och den moderna forskningen på den tiden. Hon medverkade bl.a. i ett TV-program, i vilket hon hävdade att många hade blivit botade genom att äta den kost som hon rekommenderade.
Bland annat medverkade några cancerpatienter i TV-programmet vilka bevisligen blev av med sin cancer när de behandlades i enlighet med ”levande föda metoden”. Ännu märkligare var att några av dem som blivit botade återfick sin cancer när de började äta ”vanlig mat” såsom hamburgare och andra moderna påfund. De läkare i USA som intervjuades i TV-programmet bekräftade att så var fallet och kunde inte ge någon förklaring, men man visade inget större intresse av att djupare forska i orsakerna. Förutom att skriva ett flertal böcker så drev Ann Wigmore ett institut för levande föda i Boston; Hippocrates Health Institute. Det som förenar raw food med levande föda är kanske att båda metoderna förordar att råvaror inte får upphettas för mycket. I detta fall gäller 47 grader för levande föda. En skillnad är att levande föda metoden ofta förespråkar att råvaror blötlägges och fermenteras innan de skall ätas emedan rawfood starkt förespråkar att all mat skall ätas otillagad eller rå.
Kunde då inte människan redan tidigt tillaga mat med hjälp av värme från elden? Jo, enligt de flesta forskare anses det klarlagt att vi för runt 40.000 år sedan gjorde upp eld för matlagning. Det kanske inte hände så ofta, men människan lärde sig att grilla, röka, torka, eller koka kött i aska. Detta kanske inte i första hand gjordes för smakens skull, utan förmodligen för att maten skulle hålla sig längre.
Det närmaste man kan komma om man vill studera hur vi levde för 40.000 år sedan borde vara att studera bushfolket, populärt kallat för ”Bushmen” i Afrika som bland annat finns i Kalahariöknen. I detta karga landskap verkar tiden ha stått stilla. Bushfolken lever i områden i södra Afrika. Trakter som för oss anses otillgängliga. Byar är inte statiska utan dynamiska i förhållande till hur ”säsongen” ser ut under året. Våren är den svåraste årstiden, med torka och då inriktar sig bushmännen på jakt och vet att djuren inte är långt från de få vattenhål som finns. Kött är en viktig del av deras konsumtion. Kvinnorna samlar gräshoppor, skalbaggar, larver, malar, fjärilar och termiter. Insekterna ger c:a 10 procent av deras proteinbehov. Vidare samlar man frukt, bär, knölar, lök och annat växtmaterial för förbrukning. Strutsägg samlas för konsumtion och de tomma skalen används som vattenbehållare. Man räknar med att bushmännen konsumerar c:a 20–100 djurarter, beroende var man har sina jaktmarker. Det kan kanske vara intressant att veta att en jakt på ett större djur kan vara i flera dagar (annat en motionsrunda i en storstadspark) och de dödar sitt byte med pilar eller spjut och med hjälp av ett gift som heter diamphotoxin som utvinns av en skalbaggslarv av släktet Diamphidia.
Vad skall vi då äta?
Ja, inte termiter i alla fall, men det finns faktiskt mat och näringstillskott omkring oss som vi kan tillgodogöra oss. Dessutom har vi, i vårt moderna samhälle, i vilket kroppens biologiska utveckling inte hängt med, inte möjlighet att fullt ut leva ett liv till vilket vi är skapat. Vi kan ju inte jaga (motionera 10–12 timmar om dagen) som vi egentligen är konstruerade för.
Vi kan dock kanske försöka att anpassa oss så gott det går genom att försöka undvika föda som vi inte ”tål” och därmed försöka få ett hälsosammare liv och inte behöva äta så mycket mediciner, mediciner som i mångt och mycket bara lindrar och inte botar. Vi kommer i artikeln, vad gäller föda, att uppehålla oss vid s.k. stenåldersmat. Stenåldern i Sverige började 12 000 till 10 000 år före Kristus. Tiden kallas för Paleolitikum.
Paleolitisk kost, stenålderskost
Paleolitisk kost är en lågkolhydratkost som många forskare påstår att alla vi människor ursprungligen är programmerade att äta och att fungera optimalt på, sedan, i vart fall, 12.000 år tillbaka. Det är en kost som våra kroppar tycker om och som vårt metabola system mår bra av. Det är en kost som optimerar vår hormonutsöndring och gör att vi kan träna hårt och återhämta oss mer effektivt. En paleolitisk kost hjälper kroppen att hålla sig frisk och förbättrar sin förmåga att stoppa inflammationer och sjukdomar. Helt enkelt en optimal kost, som gjord för oss människor! Paleolitisk kost innebär att man tar bort alla spannmåls och mejeriprodukter samt raffinerat socker och salt från sina måltider. Kosten består istället av kött (gärna vilt), fisk, rotfrukter, grönsaker, nötter, bär och frukt.
Är kosten svår att tillaga?
Nej, det är ganska lätt, men tar kanske lite längre tid än halvfabrikat och annan nutidsenlig mat, men gott blir det!
Stek en köttskiva som den är och tillsätt inte salt. Laga gärna olika sorters kött, under en tidsperiod och smaka på dem som de är utan att tillsätta någonting. Prova Dig fram till vilken köttsort eller köttslag som passar Dig bäst och smaka av. I början kanske det inte smakar så mycket, men man vänjer sig av med olater som salt och socker och så smakar det plötsligt riktigt bra.
Det skall också framhållas att ju längre köttet tillagas, desto nyttigare blir det. En modern företeelse är t.ex. pulled pork. Det är ofta svinkött, gärna karré, som är kokt i gryta minst 6 timmar. Om den görs i lergryta så tar det c:a 12 timmar i en värme på 80 grader. Detta anses som mycket nyttigt. Den långa stektiden gör att ämnen som inte är bra för kroppen försvinner. Givetvis kan man tillaga vilt, lamm och annat på samma vis. Det behöver inte nödvändigtvis vara svinkött.
På stenåldern började man använda redskap, bl.a grytor. En så kallad lergryta som finns att köpa i affärerna är ett utmärkt redskap för att laga stenåldersmat. Lergrytan blötläggs i vatten (c:a 20 minuter) och så lägger man köttet i lergrytan och sätter in den i ugnen och följer recepten (finns ofta recept med när man köper grytan). Tillsätt aldrig fett!!!!
När köttet nästan är klart lägger man i rotfrukter, lök, lagerblad mm. men inget salt och så har man en mycket god och näringsrik måltid.
Man gör exakt på samma sätt om man vill laga kyckling eller fisk, men tänk på att aldrig använda salt eller mononatriumglutamat. Låt maten krydda sig själv, eller använd naturliga örtkryddor, det blir bäst.
Undvik att steka mat, men om man gör det så använd gärna en teflonpanna, för då används mycket mindre stekfett. Gör gärna mättande soppor med rotfrukter, då blir man inte hungrig så fort.
Raw food (dvs otillagat) som carpaccio eller oxfärs anses bra, tillsammans med grönsaker. Sushi, för den som tycker om det, är nyttigt. Bär, frukter och olika former av nötter (utan salt) är bra.
Försök att undvika att äta för mycket kolhydrater. Kolhydraterna bildar fett och därmed ohälsa. Ohälsosamma tillsatser finns det gott om i s.k. färdigmat eller i stekt mat som man använt alldeles för mycket fett i. Det är ganska lätt att sätta sig in i vilken mat som är nyttig, men det handlar ofta om eget intresse och bekvämlighet.
Slutligen finns det i dag även andra dieter som är populära såsom Atkinsmetoden som bygger en kolhydratfattig kost och 5:2 metoden som inriktar sig på kalorifattig kost. Dessa dieter har både rosats och kritiserats, men kan sammantaget ändå ge en vink om att människor i gemen mer och mer börjar intressera sig för matens påverkan på våra kroppar.
Näringstillskott, några exempel.
Bär och grönsaker är nyttiga, men vad innehåller de för ämnen?
Blåbär: Antioxidantrika, bra för lever och ögon och är stärkande för hormonkörtlar, samt bra för immunförsvaret. Vidare innehåller bären C-vitaminer, samt pektin som är bra för matsmältningen. Bären motarbetar det dåliga kolesterolet och håller blodsockret i balans.
Hallon: Hallon har fibrer som stabiliserar blodsockret till rätt nivå. Vidare innehåller hallon syra och anticyanider som skyddar cellmembranet från attacker av fria syreradikaler.
Svarta vinbär:Svarta vinbär är fulla av vitamin C, fiberrika, samt innehåller anticyanider och karotener som är mycket bra för ögon, hjärna och hjärtkärlsystem
Persilja: Persilja är rikt på järn och kalcium. Vidare så innehåller persilja mycket A- och C-vitaminer, betakaroten och folat. Persilja stärker immunförsvaret, förbättrar förbränning av kolhydrater och är särskilt bra mot högt blodtryck.
Havtorn: Havtorn är rikt på de nyttiga fleromättade fetterna Omega 3 & Omega 6. Det är fetter som är nyttiga för kroppen. Omega 3-fetter har en kolesterolsänkande effekt. Omega 6 är ett fleromättat fett som kroppen är beroende av och en fettsyra som kroppen själv inte producerar. C-vitaminhalten i ett enda litet bär motsvarar faktiskt innehållet av c-vitamin i en hel apelsin.
Slutord
Tanken med artikeln är inte att påstå att hälsokost och specialdieter botar, men att framhålla att många sjukdomar som drabbar oss kanske beror på ett leverne som vi inte är programmerade för. Det är lätt i våra stresstider att av bekvämlighet välja mat som går fort att tillaga. Kanske är det värt att lägga lite tid på att ta reda på vilken mat som hälsomässigt gynnar oss bäst.
/Harry Paulnitz