Sjögrens syndrom är en reumatisk sjukdom som oftast drabbar kvinnor i åldern 30 till 50 år och bl. a karaktäriseras av kronisk inflammation i saliv- och tårkörtlar. Detta leder till vävnads-förändringar och nedsatt sekretion med mun- och ögontorrhet som symtom, vilket är mycket smärtsamt för patienterna. Karies, ledsmärtor, trötthet och smärtor från nervsystem och njurar är också vanliga. Lymfcancer kan också uppstå som en komplikation till Sjögrens syndrom, men är relativt sällsynt.. Det är ännu inte idag känt varför och hur sjukdomen uppkommer, men man tror att ärftliga faktorer tillsammans med en infektion är involverad.Vårt immunsystem har en beundransvärt stor kapacitet till att dagligen igenkänna och eliminera virus, bakterier och andra sjukdomsframkallande mikroorganismer och därmed skydda oss från farliga infektioner. Vid autoimmuna sjukdomar har immunförsvaret förlorat den viktiga kapaciteten att känna igen vad som är kroppsfrämmande och annorlunda och vad som är eget. Detta efterföljs av immunattacker mot den egna vävnaden.

Apoptos, ibland också kallad programmerad celldöd, är cellens egen självmordsmekanism med betydelsefulla funktioner under normala tillstånd såsom fosterutveckling och immunsvar. För hög eller för låg frekvens av apoptos är relaterat till AIDS, cancer och autoimmuna sjukdomar. Det har under längre tid diskuterats om ökad frekvens av apoptos kan vara orsaken till de karaktäristiska vävnadsförändringarna och därmed också den nedsatta saliv- och tårsekretionen vid Sjögrens syndrom. Apoptos skulle också kunna medverka vid uppkomst av karaktäristiska autoantikroppar vid Sjögrens syndrom, såsom mot proteinerna Ro52, Ro60 och La.

Avhandlingen är en beskrivande studie av immunpatologi relaterat till Sjögrens syndrom och apoptos i mänskliga salivkörtlar. Dessutom innehåller den in vitro studier av subcellulär lokalisering av autoantigenen Ro52, Ro60 och La under apoptos. I djurmodeller studerades den fysiologiska rollen för autoantikroppar i patientserum i förbindelse med kongenitalt hjärtblock samt symtom på grund av felaktig funktion i det autonoma nervsystemet, vilka båda kan förekomma vid Sjögrens syndrom.

Ohlsson fann att immunceller som invaderade vävnader skyddar sig själv från apoptos och det kan förklara den typiskt kroniska inflammationen i spottkörtelvävnaden vid Sjögrens syndrom. Dessutom blev påvisades normala nivåer av apoptos i det glandulära epitelet från patienter med Sjögrens syndrom. Det verkar därför som om apoptos i motsättning till tidigare hypoteser inte har en avgörande betydelse för den försämrade saliv-sekretionen vid denna sjukdom. Andra forskargrupper har nyligen presenterat upptäckter som tyder på att muntorrheten i stället kan orsakas av autoantikroppar som specifikt blockerar nervsignalerna i de salivproducerande cellerna.

Ro52, Ro60 och La är proteiner med essentiella funktioner i alla kroppens celler. Eftersom dessa normalt finns inne i cellen och därmed är gömda för kroppens immunceller, är det ännu oklart hur reaktioner mot dessa antigener kan uppstå. Vid uttryck av fluorescerende rekombinant Ro52, Ro60- och La i epitel-cellinjer påvisades en intressant subcellulär omlokalisering av dessa proteiner under apoptos jämfört med normala förhållanden. Apoptos förde till viss exponering av dessa molekyler på ytan av apoptotiska cellkroppar. Dessa upptäckter har hög relevans för förståelsen för hur apoptotiska epitelceller i salivkörtlar, t e x som en följd av en akut virus infektion, kan fungera som trigger för uppkomst av inflammation genom presentation av autoantigen för immunförsvaret. Studier av fetalt mushjärta visade att detta inte bara händer på laboratoriet, utan också kan förekomma i kroppen. Detta kan förklara varför autoantikroppar som under graviditet kan överföras från modern till fostret kan binda till autoantigen på apoptotiska hjärtceller. Detta skulle i sin tur kunna leda till vävnadsskada med kongenitalt hjärtblock och eventuellt fosterdöd som följd. Vidare påvisades det med hjälp av en musmodell att serum från patienter med autonom dysfunktion inte har någon funktionell effekt på sympatisk nervsignalering. De symtom som vid Sjögrens syndrom är relaterade till det autonoma nervsystemet, såsom trötthet och hjärtsvikt, kan därför inte förklaras av närvaro av autoantikroppar som blockerar nervsignaleringen.

Denna avhandling har kastat ljus på betydelsen av apoptos samt antikroppar som reagerar mot kroppens egen vävnad vid Sjögrens syndrom. Förståelsen för dessa mekanismer är av stor betydelse för framtida behandlingsmetoder av Sjögrens syndrom, samt för att förhindra hjärtblock och fosterdöd relaterade till denna sjukdom.

Personalia: Maria Ohlsson Teague, f. 1974 och uppväxt i Sollentuna, Sverige. Fil. Mag. examen i molekylärbiologi vid Stockholms Universitet och Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige, 1998. Flyttade därefter till Bergen, Norge för att arbeta som forskningstekniker, först vid Viruscenteret, där-efter vid Broegelmanns Forskningslaboratorium, Universitetet i Bergen, där hon 1999 fortsatte som doktorand. Maria spenderade också sex månader av sin doktorandtid vid Department of Allergy, Arthritis and Immunology, The Flinders Medical Centre, Adelaide, Australia. Hon är numera bosatt i Stockholm och arbetar på det bioteknologiska företaget Biovitrum AB.