Rapport från International Symposium on Sjögren’s Syndrome 2018. 14:e internationella symposiet om Sjögrens syndrom gick av stapeln 18-21 april 2018 i Washington DC, USA och besöktes av runt 350 delegater från hela världen. Nya data och rön presenterades inom en mängd olika områden och allt fler och större internationella samarbetsprojekt har tillkommit på senare år vilket ökar kunskaperna om vilka mekanismer och inflammatoriska vägar som bidrar till uppkomsten av sjukdomens olika fasetter. Denna kunskap har redan nu lett till ökade möjligheter att behandla patienter med systemisk sjukdom, d.v.s. sådan sjukdom som drabbar bland annat andra organ än kroppens så kallat exokrina körtlar (exempelvis saliv- och tår-körtlar). Fortfarande är behandlingen av patienter med övervägande besvär av torrhet och värk huvudsakligen symtomatisk och den för sjukdomen klassiska tröttheten är alltjämt svårbehandlad där mer effektiv behandling verkligen skulle behövas. På senare år har man börjat använda sig av de nyare ACR/EULAR kriterierna för primärt Sjögrens syndrom parallellt med att AECG kriterierna från 2002 fortfarande används. Kriterierna överlappar i hög grad men en fördel med de nyare kriterierna är att patienter med övervägande systemisk sjukdom och mindre torrhetsbesvär tidigare kan diagnostiseras med dessa. Vidare har på senare år för sjukdomen validerade utfallsmått utvecklats. Utfallsmått är mått på olika klassiska symtom i sjukdomen (torrhet, trötthet och värk) men även tecken på systemisk sjukdom (inflammation i andra organ än de exokrina körtlarna), som gärna ska kunna visa sig förbättras vid behandling med ett nytt läkemedel. Dylika etablerade utfallsmått används sedan många år i studier på patienter med ledgångsreumatism där exempelvis sjukdomsaktiviteten mäts genom att räkna svullna och ömma leder, inflammation i laboratorieprover och patientrapporterade symtom och vid utvärdering av ett nytt läkemedel ser man hur mycket detta mått förbättras jämfört med placebo eller jämfört med konventionell behandling. De utfallsmått som nu har utvecklats för användning på patienter med Sjögrens syndrom heter ESSDAI (EULAR Sjögren’s Syndrome Disease Activity Index) och mäter systemisk sjukdom respektive ESSPRI (EULAR Sjögren’s Syndrome Patient Reported Index) och mäter torrhet, trötthet och värk. Dessa utfallsmått har i nyare studier mer genomgående börjat användas i utvärderingen av nya läkemedel vid Sjögrens syndrom. Genom att använda dessa utfallsmått konsekvent möjliggörs också en viss form av jämförelse av resultat mellan olika studier. I ”The BIG-DATA-Sjögren’s Syndrome project” har över 10000 patienter studerats i ett försök att beskriva hur patienter med primärt Sjögrens syndrom (pSS) ser ut i olika delar av världen. Olika centra arbetandes med patienter med pSS har rapporterat in hur deras patienter ter sig i samband med diagnos men även vid uppföljning, exempelvis förekomst av för sjukdomen typiska symtom, systemisk sjukdom, lymfom och dödsfall. I detta projekt har man nu samlat ihop den hittills största kohorten med pSS patienter i världen. Som väntat ser man att det är en starkt kvinnodominerad sjukdom och att medelinsjuknandeåldern ligger mellan 50 och 60 års ålder. Medan de allra flesta har de typiska torrhetsbesvären är det cirka 30-40% som har systemisk sjukdom. Första publikationen från detta projekt har redan publicerats och fler publikationer kommer komma när data analyserats, vilket kommer bidra till kunskapen om dels hur sjukdomen ter sig i olika delar av världen men även ge en insikt i hur stor del av patienter som drabbas av mer allvarlig sjukdom. Vidare möjliggörs också studier avseende riskfaktorer för att senare i sjukdomen utveckla allvarligare sjukdom men även studier avseende hur sjukdomen ter sig i mindre vanliga patientgrupper såsom män. I dessa analyser kan man exempelvis se att män löper en ökad risk att drabbas av mer allvarlig systemisk sjukdom än kvinnor. På behandlingssidan presenterades data från de läkemedelsstudier som tidigare gjorts med Mabthera (rituximab), där detta preparat har en plats i behandlingen av systemisk sjukdom men inte har någon mer uttalad effekt på de för sjukdomen klassiska besvären såsom torrhet, trötthet och värk som tycks drivas av andra sjukdomsmekanismer än de som detta läkemedel påverkar. Andra biologiska läkemedel som testats vid pSS inkluderar bland annat Orencia (abatacept), Benlysta (belimumab) ensamt och i kombination med Mabthera (rituximab) samt nyare preparat som finns i läkemedelsföretagens pipeline såsom epratuzumab, baminercept, VAY736 och CFZ533, där en hel del resultat är att vänta från och med 2019. Det råder dock en stor enighet om att det kommer vara viktigt, inför framtida beslut om att behandla med ett givet läkemedel, att dela in patienter i olika undergrupper beroende på symtom och organengagemang i sjukdomen, då sjukdomsmekanismerna bakom olika symtom och därför också förväntat svar på en given behandling skiljer sig åt. Således kan man inte förvänta sig att alla nya preparat kommer fungera på alla de symtom man har i sjukdomen och därför kommer sannolikt behandlingen av systemiska symtom vara utformad på ett visst vis medan behandlingen av torrhet, trötthet och värk sannolikt på ett annat vis. Sammanfattningsvis kan konstateras att ökad kunskap om inflammatoriska och andra mekanismer vid pSS redan gett upphov till bättre behandlingsmöjligheter hos de med systemisk sjukdom och där studier med nya läkemedel, vars effekt utvärderas med nyutvecklade utfallsmått, kommer förbättra våra möjligheter att hantera de symtom patienter med pSS har och kunna förbygga allvarligare symtom och förbättra deras livskvalitet. Ett fåtal nya läkemedel står inför dörren där jag framförallt tänker på olika nya biologiska läkemedel, där resultat från större randomiserade studier inväntas närmaste åren. Nästa Internationella Sjögrensymposium kommer först gå av stapeln i Rom, Italien, våren 2021. Mandl symposium Thomas Mandl Docent Överläkare Reumatologen Skånes Universitetssjukhus Malmö v.ordf. Stiftelsen Sjögrens Syndrom