Akupunktur vid behandling av primärt Sjögrens syndrom   Sammandrag och översättning av Randi Löfgren1. Texten godkänd av Thomas List, odont. Dr. samt Folke Lindström, Doc.

¹Studien finns i sin helhet publicerad i Acta Odontologica Scand. 1998, Vol. 56: 95–99.

För drygt 10 år sedan publicerades en artikel om Akupunktur vid behandling av primärt Sjögrens Syndrom.

Artikeln är lika aktuell nu som då och därför låter vi åter publicera den.

Denna studie presenterades för första gången vid ett av föreningens möten i Linköping. Flera av de som lyssnade hade deltagit i studien. Platsen var Folktandvårdens lokaler och det fanns vatten framdukat! Tack för den omtanken! Thomas List, bettfysiolog, och Nils Ravald, tandlossningsspecialist, vid Oral Rehabiliteringsklin, Folktandvården, Linköping presenterade studien. Även Siw Wäsström och Gun Hector som skött provtagning och gett akupunktur var med.

Akupunktur

Akupunktur är en kinesisk behandlingsmetod mot olika sjukdomar. Behandlingen innebär att nålar sätts på särskilda punkter i huden och frigör kroppsegna morfinliknande substanser som filtrerar bort smärta. Akupunktur godkändes av Socialstyrelsen som behandlingsmetod vid smärta 1984 och vid sjukdomsbehandling 1993.

Sjögrens syndrom

Sjögrens syndrom är en kronisk autoimmun sjukdom som bl a leder till torrhet i mun (xerostomi) och ögon (keratoconjunktivitis sicca) pga körtlarnas minskade funktion. Den minskade salivutsöndringen leder till tal- och sväljsvårigheter samt ökar risken för infektioner i munhålan och karies. Symtomen medför ofta en försämrad livskvalité. För närvarande finns ingen botande behandling av muntorrheten. Lokalbehandling med saliversättningsmedel eller salivstimulerande preparat ger endast tillfällig lättnad. Eftersom det inte finns någon effektiv behandlingsform mot muntorrhet var avsikten med undersökningen att utvärdera om akupunktur kunde ge en ökad salivsekretion.

Bakgrund

I en studie från Karolinska Institutet (Blom och medarbetare) av personer med xerostomi av olika ursprung framkom att den ökade effekten av salivflöde till följd av akupunkturbehandling kvarstod upp till ett år efter avslutad behandling. Personer med primärt Sjögrens syndrom och sekundärt Sjögrens syndrom visade sig få ökat blodflöde i huden vid parotiskörtlarna (öronspottkörtlarna) under akupunkturbehandlingen. Ökningen av blodflödet var relaterad till utsöndringen av kroppsegna neuropeptider, som påverkar såväl blodcirkulation som salivsekretion.

Syfte och uppläggning

Syftet med denna undersökning var att uppskatta och utvärdera akupunkturens subjektiva och objektiva effekter hos personer med primärt Sjögrens syndrom. I studien ingick 21 personer, 20 kvinnor och en man, med diagnosen primärt Sjögrens syndrom enligt Köpenhamns- och San Diego-kriterierna samt de föreslagna Europakriterierna. Åldern varierade mellan 44 och 78 år. En slumpvis indelning i två grupper skedde. Grupp 1 (10 st), fick akupunktur och grupp 2 (11 st) var kontrollgrupp. Därefter behandlades även grupp 2. Tre personer avbröt behandlingen pga sjukdom ej relaterad till behandlingen. Vid den inledande undersökningen registrerades mängden av dels vilosaliv, dels tuggstimulerad saliv. Även en undersökning av käkfunktion, karies och parodontalt status gjordes. Efter avslutad akupunkturbehandling togs nya prover i båda grupperna. Både före och efter behandlingen fick deltagarna svara på frågor om sina besvär. Tre frågor gällde muntorrhet och den brännande känslan i tunga respektive munhåla. Två frågor gällde påverkan i den dagliga livsföringen. Efter avslutad behandling ombads deltagarna att ange subjektiv påverkan av behandlingen, se tabell 3.

Behandling

Deltagarna i studien behandlades i enlighet med västerländsk diagnos, med ett urval av akupunkturpunkter lokaliserade i första hand till den påverkade körtelvävnaden. En serie behandlingar med akupunktur två gånger i veckan under 10 veckor genomfördes. Varje behandling tog ca 30 min. Akupunkturnålar placerades intramuskulärt, företrädesvis i ansiktets mun- och ögonregioner och oftast i anslutning till körtlar. I grupp 1 stimulerades två nålar elektriskt, övriga manuellt. I grupp 2 stimulerades samtliga nålar manuellt.

Saliv före behandling

Före behandlingen kunde hos 16 av de 21 deltagarna inte påvisas någon vilosaliv. Fem påvisade <0.3 ml/min paraffinstimulerad saliv. Medianvärdet för vilo- och tuggstimulerad saliv anges i tabell 1.

Tabell 1

	Grupp 1	Grupp 2	P
Vilosaliv (ml/15 min)
före behandling	0.0 (0.0-0.2)	0.0 (0.0-0.7)	ns
efter behandling	0.0 (0.0-0.6)	0.0 (0.0-0.2)	ns
P	ns	ns
Tuggstimulerad saliv (ml/5 min)
före behandling	0.6 (0.0-1.2)	0.5 (0.0-2.4)	ns
efter behandling	1.2 (0.05-2.6)	0.6 (0.1-2.5)	ns
P	<0.05	ns

(ns=statistiskt ej säkerställd skillnad).

Saliv efter behandling

En statistiskt säkerställd ökning av tuggstimulerad saliv påvisades hos grupp 1 efter akupunkturbehandlingen. Av de 18 deltagarna som slutförde studien fick sex en ökning av vilosaliven medan sju uppvisade en ökning av den tuggstimulerade saliven.

En generellt hög grad av obehag hade subjektivt rapporterats före behandlingen avseende muntorrhet, ögontorrhet och brinnande känsla i munnen. Efter behandling kunde en statistiskt säkerställd subjektiv förbättring vad gäller muntorrheten fastställas i grupp 1, detta gällde dock inte för grupp 2. Beträffande sjukdomens konsekvenser vid tuggning, tal eller andra dagliga aktiviteter kunde inte några signifikanta förändringar påvisas.

Övrigt före och efter behandling

I grupp 2 kunde inte heller några säkerställda förändringar för salivflöde före och efter behandling. Dock noterades en säkerställd lägre grad av obehag från ögonen. Se sammanställning i tabell 2.

Tabell 2

Före	Efter	P
Muntorrhet6.8 (0.0-9.5)	4.0 (0.5-7.1)	ns
Ögontorrhet7.0 (2.5-9.5)	4.7 (0.5-8.0)	<0.01
”Brinnande mun”2.8 (0.0-4.6)	2.0 (1.0-7.0)	ns
Tal- och tuggförmåga6.0 (0.0-9.0)	4.0 (0.0-9.0)	ns
Dagliga aktiviteter3.0 (0.0-8.5)	1.0 (0.0-7.0)	ns

Deltagarnas subjektiva uppfattning om förbättringar av behandlingen kan avläsas i tabell 3. Av de 18 personer som behandlades med akupunktur redogjorde 14 för någon form av förbättring.

Tabell 3. Undersökningens subjektiva resultat.

Helt bra	0
Mycket bättre	3
Något bättre	11
Oförändrat	3
Något sämre	1
Mycket sämre	0

Diskussion

I Östergötland, med en befolkning på 400 000 invånare, har de två senaste åren 34 personer fått diagnosen primärt Sjögrens syndrom, enligt de tidigare nämnda kriterierna. Alla dessa tillfrågades om de ville delta i studien. ungefär 60% samtyckte. Dessutom tycks gruppen vara representativ då ålder och kön överensstämmer med andra studier.

Trots de icke signifikanta förändringarna beträffande vilosaliv, överensstämmer studiens resultat med Blom och medarbetare. som fann att 4 av 11 (varav en med primärt Sjögrens syndrom) i en grupp bestående av personer med xerostomi av olika ursprung visade en förbättring både vid behandlingens slut och vid en 1-års uppföljning , vid akupunkturbehandling. Samma studie fann en subjektiv förbättring i fråga om muntorrheten.

En signifikant ökning av vilosaliv under och efter akupunktur har påvisats hos friska personer. Det troliga är att ökningen i blodflödet och salivsekretion kan relateras till frigörandet av neuropeptider. Detta antagande har befästs i en studie som fann en ökning av blodflödet efter akupunktur och en ökad mängd två typer av peptider i saliven under själva behandlingen. Det kan av den anledningen anföras att akupunkturbehandling tycks påverka salivsekretionen i olika hög grad hos olika patientgrupper. En förutsättning för en effektiv behandling var manuell stimulans. Elektrisk stimulering ledde inte till förbättring av vilosaliv, men resulterade i en säkerställd reducering av tuggstimulerad saliv. I föreliggande studie fann man ingen skillnad mellan manuell stimulering och en kombination av manuell och elektrisk stimulering.

I studien hade fem personer extremt låga värden för tuggstimulerad saliv (< 0.3 ml/5 min). Endast en av dessa svarade på akupunkturen med en ökad saliveringsförmåga. Emellertid reagerade sex av 13 personer med tuggstimulerad saliv (›0.3ml/5 min) på akupunkturen. Detta tyder på att graden av tuggstimulerad saliv skulle kunna underlätta urvalet inför akupunkturbehandling. Dessutom pekar detta på att förutsättningen för en positiv förändring är att det bör finnas någon funktion hos salivkörtlarna före behandling. Rent hypotetiskt kan både fysiska övningar och akupunkturbehandling aktivera samma sorts muskelsammandragande nervfibrer. Detta för tanken till att normal salivfunktion delvis är beroende av regelbundna tuggrörelser.

Det är även möjligt att akupunkturbehandlingens effekt ska tillskrivas förändringar i det sympatiska autonoma nervsystemet som alltså påverkar salivsekretionen. Flera studier har funnit att retning på de inåtledande nervtrådarna påverkar de autonoma funktionerna.

En subjektiv minskning av ögontorrheten noteras hos grupp 2 efter akupunkturbehandling. Liknande resultat för enskilda personer har rapporterats i tidigare studier för personer som fått akupunkturbehandling för xerostomia. Till dags dato finns det inga kontrollerade studier som systematiskt har utvärderat akupunkturens effekt på tårkörtlarnas sekretion.

I föreliggande studie rapporterade deltagarna obehag och besvärligheter av brännande känsla i munhåla och på tungan. Den vetenskapliga förklaringen till dessa brännande känslor visar på flera faktorer som sinsemellan samverkar. I vår studie rapporterades inga förbättringar av dessa fenomen i grupp 1.

Även om majoriteten av deltagarna angav någon form av förbättring och att tuggstimulerad saliv ökade signifikant efter akupunkturbehandlingen, kunde några statistiskt säkerställda förbättringar ej noteras varken för vilosaliv eller de flesta av de subjektiva variablerna. Resultatet kan endast delvis förklaras med lokal effekt som en ökad känsla av fukt i munnen eller generella bieffekter som avslappning och förbättrad sömn (ofta omtalade i samband med akupunkturbehandling). En annan möjlig förklaring är den opåpekbara effekten som är att hänföra till behandlingssituationen och den uppmärksamhet deltagarna får under behandlingsperioden.

Undersökningens slutsats blir att akupunktur tycks ha ringa eller ingen effekt på salivflöde hos personer med primärt Sjögrens syndrom. Emellertid kunde positiva effekter i egenskap av subjektivt bestämbara förbättringar efter behandling noteras av majoriteten av deltagarna i undersökningen.