Lördagen den 25 november 2006 gästföreläste ST-läkare & doktorand Thomas Mandl på Kockums Fritid i Malmö i ämnet; ”Varför man blir torr i mun och ögon vid reumatisk sjukdom?”

Thomas Mandl återkommer här genom en artikel i ämnet så att vi alla medlemmar kan få en inblick i föreläsningen. Thomas Mandl är numera Med.dr. och Docent.

Torrhetsbesvär från mun och ögon är vanliga i befolkningen, i synnerhet hos äldre. Med stigande ålder försämras successivt sekretionsförmågan hos kroppens exokrina körtlar, såsom spottkörtlar och tårkörtlar och kan hos vissa försämras så pass att torrhetsbesvär uppstår. Vidare kan många mediciner ge upphov till torrhet, något som kan bli i synnerhet påtagligt om man som äldre redan har en nedsatt utsöndringsförmåga av exempelvis saliv. Vid Sjögrens syndrom är torrheten orsakad av att kroppens immunförsvar gått till angrepp mot de exokrina körtlarna, vilket givit upphov till en nedsatt utsöndringsfunktion i dessa med därav följande torrhet i exempelvis mun och ögon. Sjögrens syndrom är en autoimmun sjukdom som drabbar kroppens så kallade exokrina körtlar, men ett flertal så kallat icke-exokrina organ kan också drabbas i sjukdomen exempelvis leder, njurar, kärl och nerver. Man har sedan en längre tid känt till att de perifera nerverna kan vara drabbade i sjukdomen och därigenom, hos vissa patienter, ge upphov till symtom i form av rubbad känsel med domningar och stickningar i fötter och händer. Även det icke viljestyrda (autonoma) nervsystemet kan vara engagerat i sjukdomen och ett antal fallrapporter har presenterats beskrivande patienter med svår yrsel och svimning vid uppresning från liggande, klassiska symtom vid nedsatt funktion i det autonoma nervsystemet. Det autonoma nervsystemet är indelat i två delar som oftast har olika funktion och som delvis motverkar varandra. Den ena delen utgörs av det parasympatiska nervsystemet som signalerar med signalsubstansen acetylkolin och som styr över funktioner som är aktiva i vila, såsom peristaltiken i mag-tarmkanalen och urinblåsans tömning.

Den andra delen utgörs av det sympatiska nervsystemet som signalerar med signalsubstanserna noradrenalin och adrenalin och som styr över funktioner som är aktiva vid stress, såsom exempelvis pulsstegring och sammandragning av kärl, vilket resulterar i ett höjande av blodtrycket. Dessa delar av autonoma nervsystemet påverkar även funktionen i de exokrina körtlarna. Det parasympatiska nervsystemet styr över vätskeutsöndringen från tår- och spottkörtlar genom att frisätta acetylkolin som i sin tur binder till en mottagare (M3-receptorn) som finns på körtelcellerna. Efter att acetylkolinet bundits till M3-receptorn börjar körteln utsöndra vätska. Det sympatiska nervsystemet å andra sidan påverkar också de exokrina körtlarna genom att minska vätskeutsöndringen och därav produktionen av exempelvis saliv och tårar. Detta är orsaken till att man vid stress, då det sympatiska nervsystemet är aktivt, upplever att man kan bli torr i munnen. Utöver att minska vätskeutsöndringen påverkar det sympatiska nervsystemet de exokrina körtlarna också så att de utsöndrar äggviteämnen i saliv och tårar, vilka fyller en viktig funktion i att skydda mun och ögon mot exempelvis bakterier och andra mikroorganismer. Då man sett att körtelvävnadsförstörelsen vid Sjögrens syndrom oftast är mindre uttalad än den kraftigt nedsatta utsöndringsfunktionen antyder, har man börjat intressera sig mer för de faktorer som påverkar utsöndringen från de exokrina körtlarna inklusive nervsignaleringen till körtlarna. Som nämnts har det parasympatiska nervsystemet en viktig roll i utsöndringen av vätska från exokrina körtlar.

För att de exokrina körtlarna ska kunna ta emot signaler från detta krävs att de har mottagare för signalerna på sin yta, i detta fall M3-receptorn. Man har i ett flertal studier kunnat påvisa att en del patienter med både primärt och sekundärt Sjögrens syndrom har antikroppar riktade mot denna receptor. Dessa anti-M3-receptor antikroppar tycks sätta sig på receptorn och härigenom kunna blockera signaleringen till de exokrina körtlarna, varvid dessa inte kan ta emot de nervsignaler som behövs för att kunna börja producera tårar och saliv. Anledningen att man ännu inte regelmässigt undersöker förekomst av dessa antikroppar på Sjögren patienter är att analysmetoden i nuläget är mycket omständlig och ingen enkel metod ännu har utvecklats.

Så vad kan då bidra till torrheten vid Sjögrens syndrom?

Givetvis är det så att man blir torr när tillräckligt mycket av körtelvävnaden i exokrina körtlar förstörts i den inflammatoriska processen, men tidigt i sjukdomen är det sannolikt andra faktorer som i större grad spelar in. Att de exokrina körtlarna inte får signaler från autonoma nervsystemet skulle kunna vara en förklaringsmodell. En av orsakerna till denna nedsatta nervsignalering mellan nerver och körtlar skulle kunna vara antikroppar riktade mot den, i utsöndringsprocessen, centrala M3-receptorn. Eftersom inte alla Sjögrenpatienter i studier hade förekomst av dessa i sitt blod men likväl var torra måste även andra mekanismer kunna bidra. Exempelvis är det känt att inflammatoriska ämnen, cytokiner, som bildas vid inflammationen vid Sjögrens syndrom, kan påverka nervsignaleringen på ett negativt sätt.

En annan orsak kan vara att själva nerverna och nervknutorna är inflammerade i sjukdomen, så att de inte kan förmedla de signaler de normalt gör. Sammantaget bidrar sannolikt flera olika faktorer till torrheten vid Sjögrens syndrom, olika faktorer hos olika patienter, där ovan nämnda nog bara är ett fåtal av dessa. Vid reumatologen UMAS, har ett antal studier, syftande att belysa autonoma nervsystemets betydelse vid Sjögrens syndrom, nyligen avslutats. I dessa har vi kunnat påvisa en nedsatt funktion i såväl det parasympatiska som det sympatiska nervsystemet hos patienter med primärt Sjögrens syndrom.

Man har kunnat se att ett visst samband tycks föreligga mellan en nedsatt funktion i det parasympatiska nervsystemet och de sväljningssvårigheter som en relativt stor del av Sjögrenpatienterna upplever. Å andra sidan har vi inte kunnat påvisa att de mått vi använder oss av för att mäta salivproduktion (ostimulerad sialometri) eller tårproduktion (Schirmer-I test) korrelerar särdeles väl till funktionen i det autonoma nervsystemet. Detta är något som dock kan bero på att flera i studien ingående patienter hade haft Sjögrens syndrom i många år och att de kanske under denna tid samlat på sig en del inflammationsorsakade skador (bindvävsomvandlig) i de exokrina körtlarna som kanske kamouflerade ett eventuellt samband.

I vidare studier ska Sjögren patienter undersökas avseende förekomst av olika symtom tydande på störd funktion i autonoma nervsystemet samt avseende förekomst av antikroppar mot olika strukturer i autonoma nervsystemet för att ytterligare belysa autonoma nervsystemets roll i sjukdomen. I nuläget har vi mycket lite läkemedel för behandling av en nedsatt nervfunktion eller påverkan på nervsignalering, men genom dessa och andra studier hoppas vi att lära oss mer om vad som bidrar till torrheten och andra besvär i sjukdomen, för att därigenom på sikt kunna utveckla nya behandlingsprinciper för patienter med Sjögrens syndrom.

Många lindrande preparat och substanser mot sjukdomar har i stort sett i alla tider hämtats av oss människor från naturen. Skolmedicinen har långt ifrån svar på hur man kan bli botad från många sjukdomar och bland annat sjukdomen Sjögrens syndrom. Därför skall vi i detta nummer presentera en mycket intressant artikel om havtorn författad av Ingemar Joelsson som är Professor emeritus i kvinnosjukdomar.

Artikeln är publicerad med tillstånd av författaren.

Botanisk beskrivning

Havtorn har funnits sedan urminnes tider. Den beskrivs också som en ”pionjärväxt”, den var en av de första växterna som etablerade sig i jorden när inlandsisen drog sig tillbaka. Havtorn förekommer nu ganska allmänt längs Bottenvikens stränder ner till Stockholms skärgård. Busken kan bli upp till 6 meter hög och bildar ofta täta snår. Grenarna har kraftiga tornar. Blommorna är grönaktiga och oansenliga, han- och honblommor finns på skilda buskar. Frukterna är bärliknande orangegula skenfrukter med syrlig smak. Det vetenskapliga släktnamnet har uppfattats som en avledning av orden hippos, häst och phao, jag dödar. Enligt en annan tolkning kommer det senare namnledet av det grekiska ordet faes, glänsande. Det är dels bladen och dels de färska frukterna, som används för medicinskt bruk. De egentliga frukterna utgörs av de frön (seeds), som är omgivna av en blombotten, oftast kallat bärköttet (the soft part, the pulp). Det finns skillnader i oljeinnehållet: fröna innehåller huvudsakligen fleromättade fettsyror, medan mättade och enkel-omättade fettsyror utvinnes ur bärköttet.

Namnet på skilda språk

Det kan vara intressant att veta namnet på Havtorn på några närliggande språk, danska: Tindved, finska: Tyrni, tyska: Sanddorn och engelska: Sea buckthorn.

Havtornsprodukter

Många produkter har havtorn som ursprung. Havtornsråsaft kommer t.ex. från passerade bär, där såväl frön som skal är borttagna. Te görs av havtornsbladen, som plockas på försommaren. Växtfärg bereds från barken och ger t.ex. ullgarn en rödbrun nyans. Materiel för finsnickeri tas från den hårda veden i grenarna. Olja pressas från såväl fröna (the seeds) som bärköttet (the pulp). Oljan utgör basen för produkter med medicinsk användning. Det är oljan denna skrift skall handla om

Fettsyror i havtornsolja

Fettsyror benämns i det biokemiska systemet dels efter antalet kolatomer och dels efter antalet dubbelbindningar, vars läge i molekylkedjan anges från metylgruppen, CH3. Den mättade stearinsyran får då beteckningen 18:0. Den fleromättade linolsyran med två dubbelbindningar, den första efter kolatom 6, betecknas 18:2(n-6). Omega-3 fettsyran, alfa-linolen-syra med första dubbelbindningen efter kolatom 3, betecknas 18:3(n-3). Oljan från havtorn är dock mest känd för sitt innehåll av omega-7-fettsyran palmitolen-syra, 16:1(n-7). Medan omega-3 och omega-6-syrorna finns i högst koncentration i fröna (”the seeds” innehåller omkring 10% olja) finns palmitolen-syran (omega-7) främst i bärköttet, ”the pulp”, som innehåller 0,5 till 10% olja. Flera skrifter under de senaste 10 åren beskriver havtornsoljans goda egenskaper för bot mot torr hud och torra slemhinnor, inte minst mot muntorrhet.

Övriga innehållsämnen

Havtornsbärets innehåll av flavonoider tillskrives god effekt på hjärt-kärlsystemet. Flavonoiderna skyddar mot de skadliga verkningar som nedbrytningsprodukter av det ”dåliga” kolesterolet (LDL) har. I djurförsök har visats att blodplättarnas sammanklumpning kan förhindras med mindre risk för såväl blodpropp som hjärt-kärlsjukdom som följd. Havtornsbären innehåller rikligt med antioxidanter, vilka har en mångfacetterad, gynnsam effekt. Flera författare har rapporterat om cancerskyddande effekt i djurförsök, även minskad tillväxt av cancerceller parallellt med ökad celldöd hos utvecklad cancer. I linje med detta ligger rapporterat skydd mot strålningsskador på det genetiska materialet. Flera arbeten har bekräftat den anti-inflammatoriska effekten genom att studera tillväxthämning av olika bakteriestammar, alltifrån vanliga sårbakterier till salmonella. Arbeten pågår i syfte att undersöka verkan på immunsystemet. Arbeten har också bekräftat att ”atopiska eksem” (allergiska eksem, ofta medfödda) förbättras av intag av havtornsolja, läkning av sår och brännskador har påskyndats, såväl vad gäller huden som slemhinnorna, även de i intestinalkanalen, speciellt i magsäcken.

Medicinsk användning

Det nutida stora intresset för medicinsk användning av havtorn har sitt ursprung i studier vid Åbo universitet. De initierades av en forskningsstuderande, Baoru Yang, nu docent vid biokemiska institutionen vid Åbo universitet. Hennes studieresultat har stimulerat internationellt kända kliniker och vetenskapsmän till en bred forskning med genomslagskraft inom områdena ögonsjukdomar, hudsjukdomar, autoimmuna sjukdomar, gastrointestinala sjukdomar, invärtesmedicin och gynekologi.

Aktuella användningsområden

Det är lätt att peka på några viktiga områden för havtornsoljans användning i dag, nämligen för lindring av torra ögon, lindring av autoimmun sjukdom, framför allt Sjögrens syndrom, lindring av hudbesvär, framför allt atopiska eksem, samt för bibehållen slemhinnehälsa i de övre luftvägarna och munhålan, samt slidan och urinröret.

Torra ögon

Torra ögon är ett vanligt besvär, i synnerhet med stigande ålder. Torra ögon är ofta det första symtomet på östrogenbrist och gör sig då gällande under åren före menopaus. Det kan också vara ett av symtomen i Sjögrens syndrom, en diagnos som är svår att ställa. Torra ögon är dessutom ett tillstånd utan att någon av dessa bakgrunder har kunnat fastställas. Besvären beskrivs ofta som trötthet eller klåda i ögonen, irritation eller gruskänsla samt paradoxalt nog rinnande ögon. Man räknar med att cirka 400 000 personer i Sverige lider av torra ögon, fler kvinnor än män. Men alla med låg tårproduktion har inte symtom. Helt nyligen har gruppen kring Baoru Yang i Åbo, med Niko Setäla som oftalmolog, publicerat en studie på möjligheten att förbättra eller t.o.m. bota torra ögon med hjälp av havtornsolja.

Studien är dubbelblind, randomiserad och omfattade 86 försökspersoner med besvär av torra ögon, fördelade på en grupp som fick havtornssubstans och en grupp som fick placebo. Studien pågick under 3 månader från höst till vinter, en period då det ”torra ögon symtomet” är mest uttalat. Man mätte saltkoncentrationen i ”tårfilmen” (tear film osmolarity). Ökad salthalt, hyperosmolaritet, är nämligen en av de mest utmärkande faktorerna bakom torra-ögon-besvär. Tår-filmens stabilitet mättes på så sätt att tiden innan en fluorescein tår-film sönderföll (TBUT) bestämdes. Produktionen av tårvätska mättes med ett standardiserat Schirmer-test. Försökspersonerna fick dessutom besvara ett frågeformulär, the ”Ocular Surface Disease Index”. De förde vidare en ”logg-bok” där de beskrev närvaro eller frånvaro av typiska symtom, känsla av torrhet, av ”grusiga ögon”, av rinnande ögon, röda ögon och suddigt seende. Det övergripande resultatet av studien visade att intag av havtorns-olja minskade den ökning av saltkoncentration i tårvätskan, som orsakas av torrt och kallt väder. Intaget minskade också besvär av grusighet i ögonen och rödögdhet i jämförelse med kontrollgruppen. Personer med linser som hade som intagit havtornsolja hade signifikant mindre besvär än de i kontrollgruppen. Författarna diskuterar att förbättringen av ögonsymtomen beror på tillförseln av omega-3 och omega-6 fettsyror som bland annat finns i havtornsoljan. Kroppens metabolisering av dessa fettsyror, leder till bildning av sådana prostaglandiner (E1), vilka dels är anti-inflammatoriska och dels befrämjar bildningen av tårvätska. Fettsyrorna leder också till att sekretet från Meibom’s körtlar i ögonlockens kant ökar innehållet av ”meibum”. Detta fett i det yttersta lagret av tårfilmen förhindrar den avdunstning av tårvätska, som leder till minskad mängd tårvätska med ökad salthalt (osmolaritet).

Sjögrens syndrom

Sjögrens syndrom är en långsamt progredierande, kronisk, inflammatorisk, autoimmun sjukdom, som ofta inordnas under reumatiska sjukdomar. Den karakteriseras av minskad bildning av sekret från exokrina körtlar. Det innebär minskad tår- och salivproduktion. Sjukdomen övergår långsamt i tillstånden: keratokonjunktivitis sicca (torra ögon) och xerostomi (torr mun). Förutom torra ögon med skavningskänsla förekommer brännande känsla i munnen. Torrheten ger en benägenhet för svampväxt i munslemhinnan och för karies i tänderna. Torrhet och smärta förnimms också i de övre luftvägarna och i uro-genitalorganen. Ofta är också magsäckens slemhinna involverad. Det är specifika vita blodkroppar bland B- och T-lymfocyterna, som förstör och ersätter såväl tår- som saliv- och sekretproducerande körtelceller. Fler kvinnor än män har sjukdomen (90% är kvinnor) och 15% av alla med reumatiska ledbesvär har Sjögrens syndrom i någon form. Sjukdomsbilden varierar mycket och diagnostiken är svår. Det tar ofta lång tid innan diagnosen Sjögrens syndrom blir ställd, ofta upp till 6 år efter symtomdebuten, som oftast är ”grusiga ögon”. S.k. läppbiopsi blir i regel utslagsgivande, varvid man bedömer lymfocytinfiltraten i en läppspottkörtel. Det måste dock betonas att de fokala lymfocytinfiltraten inte är helt specifika för Sjögrens syndrom.

Man bör också ha i minnet att hög ålder leder till senil atrofi av körtelepitel med nedsatt exokrin funktion och torrhetssymtom utan att Sjögrens syndrom föreligger. Äldre kvinnor har dessutom ofta spontant förekommande hög titer av kärnantikroppar (antinukleära antikroppar, ANA) vilket i dessa fall således inte skall utgöra grund för att diagnosen autoimmun sjukdom. Det finns inget enskilt verksamt botemedel mot Sjögrens syndrom inom skolmedicinen. Patienterna blir beroende av alternativa läkemedel och egenvårdspreparat. Speciellt har medel med innehåll av havtornsolja en dokumenterat gynnsam verkan. Även kost med rikligt innehåll av omega-3 och omega-6 fettsyror i lämplig proportion har betydelse. Det har tidigare visats att havtornsolja har en gynnsam inverkan på hud och slemhinnor, samt kan förbättra muntorrhet såväl som atrofi och inflammation i urogenitalorganen.

År 2008 publicerade Barou Yang tillsammans med gynekologen Risto Erkkola ytterligare en studie på 25 kvinnor med vaginala besvär (torrhet, klåda, brännande känsla) som de mest utmärkande symtomen på diagnosticerat Sjögrens syndrom. Studien var dubbelblind och placebokontrollerad och pågick under 3 månader. Fem vaginala symtom och 7 övriga inom Sjögrens sjukdomen bedömdes. Efter tre månaders intag av havtornsoljan var de vaginala symtomen såväl som de andra typiska Sjögrens symtomen (muntorrhet, torra ögon, trötthet, ledsmärta, ”vita fingrar” och atopiska hudbesvär) signifikant förbättrade i jämförelse med situationen i placebogruppen, som fick kokosnötolja.

Muntorrhet – xerostomi och nästorrhet

Muntorrhet kan variera från inga symtom alls, trots låg salivbildning, till uttalad känslighet för kryddad och syrlig mat och dryck, svårighet att tala utan att skölja munnen, svårighet att tugga och svälja fast föda och till så uttalade besvär att tungan nattetid ”fastnar” i gommen. Ökad karies förekommer ofta, dessutom på atypiska lokalisationer. De sex stora salivkörtlarna kan vara påverkade, framför allt vid primärt Sjögrens syndrom, med svullnad på grund av lymfocytinfiltrat eller sekretstagnation. Man måste ha i åtanke att en stor mängd olika farmaka ger torra slemhinnor som biverkan, främst de med antikolinerg effekt, såsom atropin, skopolamin, butylskopolamin (Buscopan) och hyoscyamin (Egazil). Förutom rapporter om behandlingsmöjligheter vid muntorrhet som ett av symtomen vid Sjögrens syndrom rapporterar gruppen kring Barou Yang också om muntorrhet generellt. Särskilt kan nämnas en studie på 60 barn med ulcerativ stomatit där man applicerade havtornsolja lokalt i munnen 3–4 gånger dagligen. I en studie, utförd i Kina, redogör man för att muntorrhet effektivt botades med systemisk behandling med 5 g havtornsolja dagligen. Man har också studerat effekten av havtornsolja på strålbehandlingsinducerad oesophagit. Man refererar dessutom till en uttömmande genomgång av den studerade effekten av havtornsolja på slemhinnor i kroppen.

Huden och slemhinnorna

Huden är kroppens största organ med en yta av nästan två kvadratmeter. Huden är en skyddsbarriär mot angrepp utifrån. Slemhinnorna spelar samma roll när det gäller de inre hålrummen. Av olika orsaker kan huden bli torr, tunn och ömtålig. Då är det lätt att utveckla eksem, som ofta är kliande. Särskilt känsliga områden är armbågar, knän, smalben, händer och fötter. Torr hud har inte tillräckligt med fuktighetsbevarande ämnen. Även den skyddande fetthinna, som brukar finnas ytterst på huden kan ha tunnats ut, vilket gör att fuktigheten i huden minskar i än större grad. Det är visat att havtornsolja har en reparerande effekt på huden och befrämjar sårläkning. Havtorn vitaliserar slemhinnorna, minskar torrhet och atrofi och minskar infektions-benägenheten. Gruppen kring Baoru Yang har utfört många kliniska studier för att visa effekt av havtornsolja på atopisk dermatit, på hudsår, på brännskador och på inflammatoriska tillstånd. En studie på bland annat atopisk dermatit är t.ex. rapporterad. Författarna konkluderade att oljan från fröna i bäret (the seed oil) med sitt innehåll av alfalinolensyra var den komponent som hade störst effekt på den atopiska dermatiten. Man diskuterar också att den höga halten av karotenoider, fytosteroler och vitamin E i havtornsbäret är av betydelse för effekten på atopisk dermatit. Havtornsolja har även använts i kliniska studier på läkning av brännskador med goda resultat. Havtornsolja rapporteras också skydda huden mot skador från UV-bestrålning samt befrämja läkningen av dermatit, orsakad av extern strålterapi.

År 2008 publicerade Baoru Yang och medarbetare ett arbete, som författarna beskriver ha tillkommit på grund av den ökande medvetenheten om betydelsen av kosten för såväl hälsan i stort som för hudens välbefinnande. Med utgångspunkt från tidigare goda resultat av behandling av hudproblem ville man nu testa havtornsolja såväl systemiskt som lokalt på frisk, oskadad hud. 60 försökspersoner ingick i studien, 50–70 år gamla. De delades in i två grupper: i den ena fick försökspersonerna 4 x 0,5 g olja dagligen per dos, i den andra behandlades ansiktshuden med havtornsolja (seed oil) i krämform (1% havtornsolja i krämen) två gånger dagligen. Man mätte hudens fuktighetsgrad, elasticitet, färgton, glans (luminosity), lenhet och tjocklek. Såväl systemisk som lokal behandling ökade hudens fuktighetsgrad och hudens elasticitet. Systemisk behandling hade bättre effekt på hudens lenhet (anti-wrinkle effect) än vad lokal behandling hade. Hudens färgton (glans) förändrades inte medan krämbehandling ökade hudens tjocklek. Författarna understryker avslutningsvis att systemisk behandling på ett positivt sätt påverkar hela kroppen – hud, slemhinnor, hjärta och kärl.

Genitalia

Hormonell substitutionsbehandling i klimakteriet har blivit ett svårt ämne. Efter ”riskrapporterna” för några år sedan har användningen av östrogen och östrogen kombinerat med gestagen, drastiskt minskat. Det är inte bara kvinnorna själva som blivit rädda, de läkare som behandlar kvinnor med klimakteriebesvär har också blivit tveksamma. De tycks, i stället för att ge råd, överlåta valet av klimakteriemedel till patienten själv.

Cervicit och vaginala infektioner karakteriseras ofta av minskad halt i vävnaden av karotenoider och vitamin E, substanser som har betydelse för regeneration och mognad av epitelceller. Här har lokal applikation av havtornsolja på slemhinnan visats ha stor betydelse. Yang och Erkkola beskriver kvinnor med svåra underlivsbesvär: terapiresistent klåda och brännande känsla i vulva, där exakt diagnos varit svår och differentialdiagnoserna många: lichen sclerosus, lichen ruber, lichen planus, psoriasis, erytema multiforme, lupus erytematosus och Sjögrens syndrom.

Kroniskt inflammatoriskt tillstånd har också misstänkts. Synekier och strikturer i vulva, liksom atrofi av de små blygdläpparna, fimosis av klitoris, fissurer och eccymoser komplicerar ofta det svårbehandlade och för patienten så besvärande vulva-syndromet. Behandlingen har i sin mest radikala form inneburit ett operativt avlägsnande av det affekterade området, de stora och små blygdläpparna med den närmaste delen av vaginalslemhinnan och ibland även klitoris. Den mer konservativa behandlingsregimen har inneburit lokal tillförsel av östrogen, testosteron, kortikosteroider och antiinflammatoriska salvor av varierande slag och olika styrka.

Yang och Erkkola initierade en studie på fem kvinnor med symtom från vulva, liknande de ovan beskrivna. Deras besvär hade diagnosticerats som lichen sclerosus, Sjögrens syndrom och lichen ruber, respektive. Man gav havtornsolja i kapselfom, 3 gram per dag, under 12 veckor och såg signifikant förbättring hos tre av de kvinnor, som hade de svåraste besvären. Kvinnorna skattade med ”visual analog scales” klåda, brännande känsla, smärta, torrhetskänsla och sekretion före och efter behandlingen med havtornsolja. Författarna bedömde att i genomsnitt minskade de skattade besvären med 46%. Inga biverkningar förekom.

Sammanfattande fakta om Havtorn

Det finns inga säkra uppskattningar av den globala odlingen av Havtorn, men en odlingsarea om mer än en miljon hektar nämns, varav 90% återfinns i Kina. Störst därefter är Ryssland, Asien och Europa. Troligen utvinns mer än 30.000 ton färska havtornsbär årligen. Det blev inte bättre efter Läkemedelsverkets kraftiga varning till läkarkåren: ”hormonell behandling skall förskrivas med minsta möjliga dos under kortast tänkbara tid”. För dem som inte vill, eller inte kan, ta generell östrogenbehandling mot underlivsbesvären finns krämer och slidpiller med svaga östrogener, som inte påverkar kroppen generellt, och som inte medför risk för bröstcancer. Trots information om att lokal östrogenbehandling inte har någon systemisk effekt är rädslan och osäkerheten så stor att många kvinnor avstår även från den formen av behandling. Blygdläpparna, i synnerhet de små blygdläpparna, har en tendens att bli torra under åren efter menopaus. Detsamma gäller slidans slemhinna, som efter menopaus blir tunn (atrofisk) och infektionskänslig. Samma sak gäller för urinröret, som löper parallellt med slidan, vävnaden mellan slida och urinrör är bara några millimeter tjock. Även mångåriga besvär av slemhinneatrofi i underlivet med smärta vid samlag och recidiverande infektioner i vagina och urinröret blir därför nu för tiden obehandlade. Ett alternativ är då intag av havtornsolja med omega-7, omega-6 och omega-3 fettsyror. Det har visat sig att havtornsextrakt har en starkt skyddande effekt för just slemhinnorna i underlivet, vulva, blygdläpparna, slidan och urinröret.

Baoru Yang har under lång tid haft ett framgångsrikt samarbete med professor Risto Erkkola vid den gynekologiska kliniken vid Åbo universitetssjukhus. I en gemensam artikel från 2003 understryker de att havtornsolja har höga halter av viktiga fettsyror tillsammans med antioxidanter, vitaminer och steroler. Kliniska studier har under åren visat positiva effekter på slemhinnor med skild lokalisation i kroppen. Befrämjad regeneration, förbättrat immunologiskt skydd och minskad oxidation av framför allt fett är de bakomliggande orsakerna till den gynnsamma effekten. Författarna redogör för erfarenheter av havtornsolja när det gäller effekt på slemhinnorna i genitalia. De nämner särskilt att lokal applikation har visat såväl anti-inflammatoriska som smärtlindrande egenskaper. Det har t.ex. visats i studier på cervicit samt på läkning av erosioner på cervix.

Komponenter från bär – gasformig och flytande koldioxid är det medel som används vid extraktionen, vilken utförs vid låg temperatur i syrgasfri miljö. Oljan och däri lösta komponenter isoleras utan att skadas av värme och oxidation och utan att kontamineras med lösningsmedel. Vid en anläggning för superkritisk CO2 extraktion av havtornsbär i norra Finland framställs extraktet SBA24, vilket är det biologiskt aktiva materialet i Membrasin.

Havtorn växer vilt längs stränderna. Denna bilden är från Rågetsböle på Åland.

Emellertid saknas effektiva hjälpmedel för såväl odling som plockning och den omedelbara hanteringen av bären, vilket begränsar tillgången till material av hög kvalitet för fortsatt bearbetning. Havtornsbestånden i världen klassificeras i några beskrivna underarter. De dominerande av dem när det gäller kommersiell betydelse är underarten sinensis i Kina och turkistanica i Kina och Ryssland. Därnäst kommer underarten mongolica i Ryssland och Mongoliet samt rhamnoides i västra och norra Europa och caucasica i östra Europa. Innehållsämnena i såväl frön som bärköttet varierar starkt mellan dessa underarter. Denna variation tillsammans med skillnader i omhändertagandet av havtornsbären innebär stora olikheter mellan havtornsolja från skilda källor. Det är nödvändigt att säga något om de olika metoder som finns för att utvinna olja från bären och dess skilda delar, frön och bärkött. Kallpressning ger ett dåligt utbyte och anses vara en undermålig metod. Extraktion med hexan är en såväl billig som effektiv metod och används av många tillverkare. Hexan-rester i den färdiga oljan begränsar emellertid dess användning i hög-kvalitativa naturmedel. Superkritisk CO2 extraktion är en relativt ny teknik för att utvinna olja och oljelösliga, bioaktiva

Orsaker och konsekvenser synpunkter på diagnostik och behandling preparatöversikt med kommentarer av leg. läkaren Bo Hedqvist

Det finns en rad orsaker till att ögonen blir torra, det vill säga att tårfilmen inte fungerar tillfredsställande. Den vanligaste orsaken är helt enkelt att tårvätskesekretionen inte räcker till. Det finns, som alltid i sådana här sammanhang, en glidande övergång från normalt via gränstillstånd till klart sjukliga tillstånd.

Orsaker till tårfilmsdysfunktion kan vara:

• hög ålder med minskad tårvätskesekretion
• ogynnsam miljöpåverkan
• hormonellt betingade slemhinneförändringar
• allergi eller atopi med reducerad tårfilmsstabilitet
• infektion
• iatrogen effekt, t.ex. läkemedelsbiverkning
• inflammatorisk sjukdom såsom Sjögrens syndrom

Alla dessa olika tillstånd och situationer kan naturligtvis inte behandlas på samma sätt och med samma resultat. För att förstå hur och varför en dåligt fungerande tårfilm skall behandlas, måste man alltså klarlägga varför tårfilmen inte fungerar och man måste också känna till något om tårfilmens funktion och egenskaper.

Tårfilmens funktion

Huvuddelen av ögats ljusbrytning sker vid övergången från luft till hornhinna – cirka 2/3. Den resterande tredjedelen sker i ögats lins. Hornhinnans yta skall vara absolut jämn för bästa bildkvalitet.

En av tårfilmens viktiga funktioner är att skapa en optiskt fungerande yta av den ojämna, av mikrovilli täckta hornhinneytan. Dessutom är tårvätskan nödvändig för att underliggande epitelceller skall må bra.

Andra funktioner är att fungera som smörjmedel för ögonlocken under blinkning samt att fungera som infektionsskydd via bakteriedödande enzymer.

För att kunna fungera i alla dessa avseenden måste tårfilmen:

• finnas i tillräcklig mängd för att kunna täcka epitelets ojämnheter
• ha rätt refraktivt index för att kunna fungera optiskt
• vara tillräckligt stabil för att tillåta ögonlocken att vara öppna åtminstone 20–30 sekunder innan torra fläckar bildas och man på nytt måste blinka för att återskapa tårfilmen
• innehålla de näringsämnen, joner, spårämnen och buffertsystem som epitelcellerna behöver ha rätt viskositetsegenskaper. Viskositeten skall vara hög i vila och låg i rörelse, d.v.s. icke-newtonska egenskaper. Detta ger en stabil tårfilm när ögat är öppet och samtidigt ger den låga viskositeten i rörelse förutsättning för blinkrörelsen att fungera utan att det sker en dragning i epitelet via tårfilmen, vilket skulle kännas mycket obehagligt
• innehålla bakteriedödande enzymer

Alla dessa aspekter bör man tänka på när det gäller behandling med tårersättningsmedel.

Symtom vid tårfilmsdysfunktion

Det är viktigt att komma ihåg att patienter med dåligt fungerande tårfilm oftast inte spontant klagar över torra ögon eller anger torrhetskänsla som huvudsakligt bekymmer utan som regel använder helt andra ord för att beskriva sina besvär, såsom främmandekroppskänsla, skav, sveda, klåda, brännande känsla, tråddragande sekret, trötthet i ögonen, ljuskänslighet, dimsyn m.m.

Ögonen brukar ofta kännas igenklistrade på morgnarna. Ofta är besvären mest uttalade vid synintensiva sysslor såsom läsning, TVtittande eller arbete vid dataterminal, vilket ofta leder patienten till optikern som kanske i bästa välmening gör en justering av glasögonstyrkan vilket kan kosta mycket pengar, men just inte gör mycket åt besvären. Alla de uppräknade symtomen kan förstås hänföras till sjukdomens inverkan på ögats ytepitel och därtill hörande subjektiva besvär och optiska effekter.

Diagnostik av torra ögon

Keratoconjunctivitis sicca är den korrekta benämningen på det tillstånd som innebär en kronisk dysfunktion av tårfilmen. Diagnostiken bygger på att fastställa huruvida det föreligger:

• nedsatt stabilitet av tårfilmen (break-up time – BUT)
• reducerad basalsekretion av tårvätska (Schirmer’s test – S1T)
• strukturell skada på ytepitelet (rose-bengal score – RBS)

Gränsvärdena för dessa test är följande:

• BUT < 10 sekunder
• S1T < 5 mm/5 minuter
• RBS > 3 poäng (enl. van Bijstervelds skala) För att keratoconjunctivitis sicca

(KCS) skall anses föreligga skall två av dessa tre test utfalla patologiskt.

Att korrekt ställa diagnosen enligt dessa kriterier är en viktig uppgift för ögonläkaren, inte minst genom att KCS är ett delfenomen i Sjögrens syndrom och ett av diagnoskriterierna för denna sjukdom.

Differentialdiagnostiska aspekter

Bland de vanligaste symtomen vid tårfilmsdysfunktion är – som nämnts ovan – gruskänsla, rodnad, sveda, klåda, trötthet, varierande grad av dimsyn och trötthet i ögonen vid synkrävande sysselsättning. Allt detta är symtom som även kan vara tecken på infektiösa eller inflammatoriska tillstånd. Med andra ord kan det dölja sig en dålig tårfilmsfunktion hos en stor andel av de personer som har ögonproblem. Det är viktigt att hitta dessa, men naturligtvis minst lika viktigt att rätt diagnostisera andra ögonsjukdomar. Hos optiker skall sjukdomar inte utredas, diagnoser inte ställas och besked om möjliga diagnoser inte lämnas. Detta hindrar inte att kunskap om ögonpatologi, ögonsjukdomar och tänkbara differentialdiagnoser ändå är av värde för en optiker, framför allt för att kunna lotsa patienten vidare till rätt vårdinstans och för att kunna skriva en remiss som innehåller adekvata data för att rätt kunna prioriteras. Av denna anledning kan det vara av värde att här infoga några rader om differentialdiagnostiska aspekter. Här nedan anges några sjukdomstillstånd som man skall hålla i minnet som tänkbara differentialdiagnoser. Det är viktigt att tänka på att patienten kan ha fler än en sjukdom. Det kan mycket väl finnas en bakomliggande tårfilmsdysfunktion vid exempelvis bakteriell eller allergisk konjunktivit.

Konjunktivit

Karaktäriseras av så kallad konjunktival injektion vilket innebär att ögat är mer rödsprängt perifert och blekare in mot kornea. Ibland kan det dock föreligga en påverkan även av ytliga kornea, varvid det uppträder en kärlvidgning även runt limbus – så kallad blandinjektion. Bakteriell eller varig konjunktivit utmärksav den purulenta sekretionen. Tillståndet äroftast ensidigt, men naturligtvis kan även detandra ögat sekundärinfekteras, men det vanligaär att det föreligger ett tidsintervall mellan besvärsdebuten i de båda ögonen.Ögat gör sällan ont men ofta känns en sveda eller klåda. Synen är vanligtvis inte påverkadpå annat sätt än att sekretionen kan göra attviss dimsyn intermittent kan uppträda. Denna åkomma behandlas initialt med mekanisk rengöring eller, om tillståndet inte läker ut på ett par-tre dagar, med antibiotika topikalt, förslagsvis kloramfenikol (Chloromycetin ®, Isopto®-Fenicol, Kloramfenikol Tika), eller fucidinsyra (Fucithalmic®). Dessa patienter behandlas med fördel i primärvården. Virusbetingad konjunktivit ger ofta ordentliga besvär och debuterar ofta ganska plötsligt med intensiv rodnad i konjunktiva. Ögonen tåras rikligt och sekretionen är som regel helt klar. Viruskonjunktivit sprider sig ibland till ytliga kornealepitelet och kan då ge dimsyn.

I kornealmikroskopet ses ofta små vita subepiteliala infiltrat med mycket små fluoresceinfärgbarheter. Besvären kan vara långdragna och behandlas till en början symtomatiskt med någon smörjande droppe eller salva men vid mer långdragna besvär kan kortvarig behandling med steroider vara av värde. Sådan behandling skall alltid skötas av eller i nära samråd med ögonspecialist. Allergisk eller atopisk konjunktivit presenterar sig ofta med klåda som dominerande symtom. Det är dock viktigt att komma ihåg att alla patienter med allergisk konjunktivit inte lider av klåda utan anger sveda eller andra mer ospecifika symtom som huvudbesvär.

Man har visat att många patienter med allergisk eller atopisk konjunktivit har en instabil tårfilm vilket förklarar de besvär med skav och främmande-kroppskänsla som patienterna ofta anger. Nästan alltid är den allergiska konjunktiviten bilateral och säsongsbunden.

Det finns dock naturligtvis de som har perenna besvär. I dessa fall utgörs allergenet inte av pollen utan av till exempel kvalster, djurepitel, mögel eller annat som patienten ständigt exponeras för. I status ses ofta en rejäl konjunktival injektion och ofta en viss svullnad av konjunktiva, så kallad chemos. Behandlingen bör i möjligaste mån vara förebyggande och kan ske med perorala antihistaminika i kombination med topikal behandling.

Keratit

Sjukliga processer i kornea ger perikorneal injektion, smärta, tårflöde, synpåverkan med dimsyn och ljuskänslighet samt ofta blefarospasm. Adenovirus orsakar ofta en övre luftvägsinfektion – en typisk virusförkylning, och kan i samband med denna ge även en infektion av kornealepitelet vilken yttrar sig som tårflöde, skav och dimsyn. Ger betydligt mer symtom hos kontaktlinsbärare och brukar omöjliggöra lins-bärande för en tid. I status ses typiska, mycket små, vita subepiteliala infiltrat. Ibland ses ytterst små fluoresceinfärgtagande epiteldefekter över infiltraten. Detta tillstånd är godartat, men besvärligt och brukar behandlas med profylaktisk antibiotikadroppe, eventuellt i kombination med något antiinflammatoriskt preparat och gärna i samråd med ögonläkare, som alltid skall sköta behandling med kortison.

Bakteriell keratit är nästan alltid ensidig och man ser med blotta ögat eller i kornealmikroskopet en lokaliserad förändring i kornea – ett infiltrat. Som regel föreligger också en konjunktival infektion och ögat är blandinjicerat och varig sekretion är inte ovanlig. Bakteriell keratit är oftalmologiska akutfall och skall skyndsamt remitteras till ögonklinik för odlingsprov och intensiv antibiotikabehandling, ofta inneliggande på vårdavdelning. En keratit orsakad av pseudomonas, kan smälta ned kornealstromat med perforation som resultat på 1–2 dygn. Detta är den mest fruktade bakterien som kan ge keratit. Man brukar för säkerhets skull betrakta en keratit som verkar vara bakteriell, som orsakad av pseudomonas till dess att motsatsen är bevisad med bakterieodling.

Herpes simplex keratit ger oftast en typisk så kallad dendritikalesion på kornea – en oregelbundet förgrenad epiteldefekt som ses tydligt efter infärgning med fluoresceinnatrium. Denna keratit behandlas med frekvent applikation av acyklovirsalva och bör skötas av ögonspecialist.

Uveit

Främre uveit, eller irit, ger en perikorneal injektion och oftast värk och smärta vid ljusinflöde i ögat – fotofobi. Ofta föreligger tårflöde. Tillståndet är oftast ensidigt men bilateral irit förekommer. I status finner man ofta en något mindre pupill på det påverkade ögat och ibland är denna oregelbunden på grund av sammanväxningar – synekier – mellan iriskanten och främre linskapseln.

Om det föreligger en tydlig oregelbundenhet av pupillen är det ganska bråttom till specialist och alla patienter med irit skall bedömas av ögonläkare. Tillståndet är ofta recidiverande och när det gäller patienter med återkommande attacker och som är väl förtrogna med sin sjukdom och sina symtom kan behandlingen skötas av eller åtminstone initieras av allmänläkare i samråd med ögonspecialist.

Utöver dessa tillstånd förekommer det många andra tillstånd som kan ge ögonbesvär och rött öga inkluderande trauma, olämplig exponering för retande ämnen och gaser, nattvak eller alkoholkonsumtion i övermått. Som alltid är en omsorgsfullt upptagen anamnes av värde och underlättar kommunikationen med ögonläkaren, som naturligtvis alltid kan kontaktas för telefonrådgivning om tveksamhet föreligger.

Remittering

Följande bör föranleda remiss till eller åtminstone telefonkontakt med ögonspecialist:

• snabbt eller plötsligt debuterande besvär
• ensidiga besvär
• påtaglig visusreduktion
• förhöjt intraokulärt tryck
• ciliär injektion
• disighet i kornea
• lokaliserad korneal epiteldefekt med eller utan infiltrat
• rubbning av pupillmotoriken om man känner sig övertygad om att patientens besvär med stor sannolikhet orsakas av en defekt tårfilm och det inte föreligger några tecken till annan, allvarligare ögonåkomma, kan man mycket väl påbörja behandlingen utan att patienten nödvändigtvis behöver träffa ögonläkare.

Det är dock viktigt att man remitterar de patienter som har besvär som tyder på generaliserad sjukdom såsom följande:

• muntorrhet
• påtaglig värk i leder och muskler
• onormal trötthet

I följande fall är det också lämpligt med en remiss till ögonspecialist:

• uttalat sicca-syndrom med patologisk BUT och Schirmer’s test
• om behandlingen med tårsubstitut inte ger avsedd effekt
• om besvären förvärras

Behandling av torra ögon

Det finns ingen medicinsk eller kirurgisk behandling som kan återskapa en normal tårsekretion eller -funktion, utan behandlingen vid torra ögon bygger på tillförsel av tårersättningsmedel. Man skall dock inte glömma att försöka eliminera orsaker som bidrar till att tårfilmen inte fungerar tillfredsställande såsom ogynnsam miljöpåverkan eller allergisk konjunktivit. Efter klimakteriet drabbas många kvinnor av slemhinneproblem med skörhet, torrhet och klåda. Ofta utvecklas också symtomgivande torrhet i ögonen. Det är en klinisk iakttagelse att peroral östrogenbehandling är gynnsam för såväl underlivs- som ögonsymtomen. Många människor har en arbetsmiljö som är ogynnsam för tårfilmens funktion. Detta gäller såväl industriarbetare som kanske vistas i lokaler med retande gaser, oljedimma, UVbestrålning, textildamm m.m. som kontorsanställda som sitter hela dagarna i lokaler med torr luft och tittar på en dataskärm. När det gäller dataarbete är det viktigt att man har rätt glasögonkorrektion för att undvika trötthet i ögonen. Rätt placering av dataskärmen är också viktigt – i de allra flesta fall är skärmen alldeles för högt placerad vilket medför att man måste höja blicken för att se skärmbilden. Detta vidgar ögonspringan varvid avdunstningshastigheten av tårvätskan ökar. I dessa fall rör det sig inte om sjukdomstillstånd i ögonen som orsak till besvären, utan om en felaktig miljö. Enkla anpassningsåtgärder av arbetsplatsen eller omplacering till andra arbetsuppgifter kan ofta lösa problemet. Infektion i ögonlockskanterna sekundärt till så kallat mjälleksem, ger ofta en instabil tårfilm beroende på att de bakterier som ansamlas i många fall producerar lipidnedbrytande ämnen som skadar det ytliga lipidskiktet på tårfilmen, varvid tårfilmens stabilitet minskar ordentligt.

Om det bakomliggande eksemet och den sekundära infektionen behandlas, brukar tårfilmsfunktionen normaliseras i dessa fall. Det finns ett klart visat samband mellan allergisk eller atopisk konjunktivit och instabil tårfilm. Det är inte alla allergiker som besväras av klåda som huvudsymtom, en hel del anger mer diffusa symtom såsom skav, gruskänsla, irritation och rodnad. Om man behandlar allergin med perorala antihistaminika i kombination med topikalt natriumkromoglikat eller liknande, brukar tårfilmen normaliseras.

När det gäller läkemedelsbiverkningar, skall man se upp med antikolinergika – bl.a. i stort sett alla psykofarmaka – som alla ger en minskad sekretion av tårvätska. Dessutom innehåller de flesta ögondroppar tillsats av epiteltoxiskt konserveringsmedel. Konserveringsmedel bör såvitt möjligt undvikas vid all kronisk behandling. Särskilt viktigt är detta vid behandling med hög droppfrekvens och vid behandling av ögon som redan av sjukdomen har ett påverkat eller skadat ytepitel, såsom vid kroniskt torra ögon eller ordentligt uttalade allergiska tillstånd.

Autoimmuna bindvävssjukdomar – så kallade kollagenoser – har ett starkt samband med torra ögon. Sjögrens syndrom är en av de allra vanligaste kollagenoserna och ger en markant minskning av sekretionen från saliv- och tårkörtlar beroende på inflammatoriska infiltrat i körtelvävnaden.

När det gäller behandling med tårsubstitut skall man ställa följande krav på ett ändamålsenligt preparat:

• refraktivt index överensstämmande med tårvätskan
• rätt sammansättning vad gäller joner, buffertkapacitet etc.
• lämpliga viskositetsegenskaper
• infektionsskyddande funktion
• inte innehålla tillsatser som kan skada eller irritera epitelet

Det finns inget preparat som uppfyller alla krav, men vissa är mer ändamålsenliga än andra. Man kan undvika preparat som onödigtvis ger dimsyn, som saknar väsentliga joner, som har en onödigt hög viskositet eller som innehåller epiteltoxiska konserveringsmedel. I princip skall man enligt min mening undvika tårsubstitut med konserveringsmedel vid kronisk behandling av torra ögon. Denna uppfattning har stöd av ledande forskare och rekommenderas även i de senaste upplagorna av oftalmologiska läroböcker. Här följer en sammanställning av tillgängliga tårsubstitut med kommentarer som grundar sig på egen klinisk erfarenhet och litteraturstudier.

Avslutning

Detta är en kortfattad beskrivning av det torra ögat och vad väntar vi oss av i framtiden?

I första hand hoppas jag att patienter med kroniskt torra ögon och således en objektivt påvisbar nedsättning av tårsekretion, tårfilms-stabilitet och med slemhinnepåverkan inte skall behöva avstå från modern, ändamålsenlig behandling med adekvata tårsubstitut av ekonomiska skäl, utan att det skall bli möjligt även för dessa patienter att åtnjuta läkemedelsförsäkringens möjligheter till rabattering eller högkostnadsskydd.

Det finns också nya tårersättningsmedel på väg till Sverige. Mycket lovande resultat har visats med tårsubstitut innehållande bikarbonatjoner, alltså samma buffertsystem som finns i naturliga tårar. Studier har visat att droppar med bikarbonatjoner signifikant bättre läker ut slemhinneskador än vad konventionella tårsubstitut förmår.

Slutligen hoppas jag att vi snart inser det olämpliga i att ordinera daglig tillförsel av konserveringsmedel i ögonen – i synnerhet om ögonen redan har skador i ytepitelet beroende på sjukliga förändringar såsom vid keratoconjunktivitis sicca.

Bo Hedqvist leg. läkare

Fotnot. Av hänsyn till våra annonsörer har vi medvetet utelämnat förslag i artikeln på olika tårsubstitut och hjälpmedel. Är man intresserad av detta, samt i ämnet i övrigt hänvisar vi till: www.ogonspegeln.se

Kristina Hägg fick diagnosen Sjögrens syndrom 2009:

– Ett kosttillskott innehållande havtornsolja är det bästa som hänt mig. Tack vare det fungerar min kropp så mycket bättre, inte minst mina ögon som   var riktigt illa däran. Jag är så tacksam mot läkaren som rekommenderade det…

”Ögonen kändes som vore de fulla av sand, munnen var ohjälpligt torr liksom slemhinnornai näsa och underliv.”

När Kristina Hägg, 57, för några år sedan kom till sin husläkare misstänkte denne att hon led av Sjögrens syndrom men för att säkert kunna avgöra detta skickades hon till Spenshult sjukhus för utredning.

– Jag gick igenom en massa tester men när vi gjorde en ögontest reagerade mina ögon så underligt. Reaktionen stämde inte alls med kriterierna för Sjögrens så de skickade hem mig igen utan diagnos, berättar hon.

Ett möte som förändrade livet Men Kristina var ändå säker på att hon led av Sjögrens syndrom. Och hon kände att hennes ögon var extremt torra trots att testerna visat det motsatta. Ett par år senare såg hon en skylt hos en optiker som sa att man kunde boka tid hos en ögonläkare som skulle komma på besök. Kristina bokade och det besöket förändrade hennes liv totalt. För den läkaren, Kim Lieberkind, såg helt klart och tydligt vid sina test att hon leda av Sjögrens syndrom och att hennes ögon faktiskt var riktigt illa däran. Han skrev ett intyg och skickade tillbaka henne till Spenshult. Dessutom rekommenderade han henne att testa kosttillskottet Membrasin. Han hade erfarenhet av att det fungerade så bra på torra slemhinnor, även vid tillstånd som Sjögrens syndrom.

Omega-7 – en fettsyra för slemhinnorna

Membrasin innehåller ett patenterat extrakt (SBA 24) av havtornsolja. Den är mycket rik på fettsyran omega-7 som påverkar kroppens slemhinnor positivt. Kliniska studier bl a vid Åbo universitetssjukhus har visat att Membrasin bidrar till att öka fuktigheten i kroppens slemhinnor, bland annat i mun, luftvägar, underliv, urinvägar och ögon. Det tog ett par år innan Kristina tog sig för att prova kosttillskottet men det tog bara ett par månader sedan hon börjat innan hon märkte en effekt.

– Jag började med den dos som finns rekommenderad på förpackningen men jag upptäckte efter hand att jag behöver ta mer. Jag tar numera fem kapslar varje dag. Visst blir det kostsamt och jag önskar verkligen att Membrasin kunde ingå i högkostnadsskyddet men jag varken vill eller vågar vara utan det. SJÖGRENS JOURNAL 1.2014 17

Läs mer på www.piggaogon.se

Helt utan konserveringsmedel!

HYLO®-GEL Ögondroppar om dagen

VitA-POS®

Vitaminsalva på natten

PIGGA ÖGON

Du hittar dem hos välsorterade optiker!

Kontakta oss för information om närmaste återförsäljare. Telefon: 042-14 12 25 • E-post: info@medilens.se

Önskar att fler visste hur bra det är. Det är inte bara slemhinnorna som påverkats positivt utan även Kristinas hud är bättre. Hon har också kunnat sluta med hormoner för slemhinnorna i underlivet men helt utan ögondroppar klarar hon sig inte. Att göra uppehåll med Membrasin vill hon inte höra talas om.

– Jag provade att göra uppehåll en sommar men det tog inte lång tid innan jag fick tillbaka alla symtom igen. Jag höll på att bli tokig. Så det gör jag inte om. Jag är noga med att alltid se till att jag har Membrasin hemma, jag vill inte vara utan.

Fakta: Membrasin är ett kosttillskott som innehåller ett patenterat extrakt (SBA 24) av havtornsolja. Havtornsoljan är rik på olika fettsyror bl a Omega-7 som spelar en viktig roll för att bibehålla en smörjande funktion i kroppens slemhinnor. Havtornsextraktet SBA24/ Membrasin lanserades på den finska marknaden 1997 och säljs numera under olika namn i ett 20-tal länder i Europa. Membrasin finns att köpa i hälsofackhandeln och på apotek.

Kristina Hägg

Efter vårt förra nummer av Sjögrens Journal har många hört av sig huruvida föda och dryck kan påverka sjukdomen Sjögrens syndrom. Att intresset skulle vara så stort var faktiskt en överraskning.

Vi börjar med att publicera ett av breven som vi fick i vår papperstidning Sjögrens Journal av en läsare efter att ha läst vår artikel om kostens eventuella inverkning på vår hälsa.

Hej!

Jag vill tacka för en bra artikel i förra numret av Sjögrens journal.

Det var framför allt artikeln: ”Att leva med Sjögrens syndrom är inte lätt” som intresserade. Jag har själv inte fått mycket hjälp från läkarhåll och har därför varit hänvisad till att undersöka botemedel på egen hand. Som att utesluta vissa livsmedel, lägga till kosttillskott osv. Jag har en stark tro på, att kosten är oerhört viktig för hur vi mår! Jag har själv uteslutit mjölk och gluten och baljväxter och tycker att jag mår bättre efter det!

Därför har jag efterlyst en artikel i tidningen om just detta. Här kom den nu! Tack!

Det jag skulle vilja veta är, om det bedrivs någon forskning, om eventuella samband mellan kosten och autoimmuna sjukdomar? Kosttillskott? Träning? Att vi alla mår bra av att undvika socker tror jag många är medvetna om vid det här laget, men i artikeln står t.ex. att kött kan ge inflammationer i kroppen. Då undrar i alla fall jag: Gäller det allt kött? Även fisk? Eftersom ägg också finns med på listan över livsmedel att undvika, så återstår kanske att bli vegetarian 🙂

Jag efterlyser fler detaljer, om det här med vad man bör lägga till och undvika i sin kost som sjögrenare! Om nu kunskapen finns?!

Tack för en bra tidning!

Diskussionen om alternativ mat, kosttillskott och naturmediciner har i och för sig alltid funnits, men det ökade intresset kan kanske förklaras av att många tycker att forskningen inte gått framåt i den takt som man kan förvänta sig. Nu är det ju så att forskarna gör vad de kan, men visst, det kanske finns ett svar till lindring i den mat man faktiskt äter. Det är inte bara maten vi äter som intresserar utan även tillsatser i form av olika näringstillskott. Vi har ju som bekant nyligen haft en artikel om havtorn som rönte stort intresse. Vad är då effekten av att äta ursprunglig föda, s.k. paleolitisk kost? Studier pekar bland annat på att man minskar riskerna för hjärtkärlsjukdomar. Många menar att övergången från naturliga proteiner från kött, fisk och grönt etc. till de proteiner vi får från mejeri- och spannmålsprodukter kan förklara uppkomsten av en rad sjukdomar.

Tyvärr så rör kanske inte den moderna forskningen, inom skolmedicinen, så mycket vid att många sjukdomar kan ha en naturlig koppling till vad vi äter eller dricker. Istället ägnar man sig åt hur man medicinskt kan lindra och förhoppningsvis bota sjukdomar genom kemiska mediciner eller på ett sätt som egentligen inte är naturligt för oss. Man ställer sig då frågan: Hur skall man då leva och vad skall man då äta för kost och varför? Människans historia är, i förhållande till jordens, otroligt kort. Vi tillhör som bekant människosläktet Homosapiens. Våra kroppar är konstruerade på samma sätt som när vi ”uppstod” för c:a 40.000 år sedan. Ordet Homosapiens betyder egentligen ”vis eller förnuftig människa”, men frågan är hur förnuftiga vi egentligen är. Vad som skiljer oss från djuren är kanske främst ett självmedvetande, språk och en förmåga till abstrakt tänkande. Det finns fler skillnader, men det lämnar vi därhän. Hur har vi då utvecklats under de korta 40.000 åren? Ja, ovan nämndes att bilologiskt har det i princip inte hänt någonting.

Skillnaden mellan oss nutidsmänniskor och de människor som levde för 40.000 år sedan står främst att finna i den kulturella utvecklingen. Detta innebär bland annat att vi egentligen biologiskt är ”programmerade” att leva på ett annat sätt och i annan miljö än vad vi gör i dag. Våra gener och därmed kroppar är konstruerade för ett jägar- och samlarliv. Den största delen av vår tid gick ursprungligen åt till att dagligen skaffa föda.

Fritid var ett begrepp som inte fanns. Vår föda bestod till största delen av kött från det vilt vi lyckades fånga, såsom fågel, fisk och skaldjur. Vegetarisk föda åts i mån av tillgång och säsongsvis. Förmodligen åt vi också ätliga rötter, frukt, nötter och andra frön, när vi fann detta. Sammanfattningsvis kan de säga att vår kost omfattade mycket lite kolhydrater och den huvudsakliga energikällan var fett och proteiner. Sådant som vi äter och dricker idag, typ de flesta mejeriprodukter eller mjöl, majsolja, socker, bearbetade livsmedel, mononatriumglutamat (E 621), spagetti, bröd, kaffe och alkohol m.m. fanns inte och är därmed inte mat som vi är programmerade för. Tillika är vi skapade för ett liv i rörelse och inte stillasittande.

Venus Williams

Vår medvetenhet vad gäller motion och föda har på senare år alltmer uppmärksammats. För några nummer sedan presenterade vi nyheten att den förra tennisettan Venus Williams funderade på att lämna tenniscirkusen på grund av att hon drabbats av sjukdomen Sjögrens syndrom.

Vem är då Venus Williams? Venus Ebony Starr Williams är född 17 Juni 1980 och är en amerikansk professionell tennisspelare och har bland annat under många år ansetts som nummer ett inom damtennisen. Hon blev för övrigt den första amerikanska färgade kvinna att uppnå detta.

Hon kände på sig, under en längre tid, att något inte stod rätt till med hennes hälsa. Hon kände av för Sjögrens syndrom typiska symptom som trötthet, torra ögon, torr mun och handledssmärtor.

När hon så fick diagnosen Sjögrens syndrom, vägrade hon att acceptera sin situation och letade efter alternativa behandlingsmetoder.

Inspirerad av hur ursprungsmänniskan levde, beslutade hon sig för att utesluta och inte främst belasta kroppen med kolhydrater, moderna tillsatsmedel som finns i mat, samt socker och sockerprodukter.Hon började med en diet som populärt kallas för ”Raw food” (råkost). Venus Williams accepterade således inte sin situation utan sökte och letade efter alternativ behandling av sjukdomen som hon enligt sig själv fann i den mat hon åt.

Venus Williams visar idag inga symptom och är till allas häpnad tillbaka i tenniscirkusen. Hon är fortfarande, trots sin höga ålder inom idrotten, en av världens absolut bästa tennisspelare och hon säger att ”den medicin jag äter har aldrig smakat så bra.”

Raw food (Råkost)

Raw food är en kosthållning som innebär att äta rå, obehandlad och naturligtvis, ekologisk mat, med syftet att uppnå en god hälsa och må bättre. Råkost innehåller ofta mycket vegetabilisk mat såsom färska frukter, bär, grönsaker, rotfrukter, örter, bladgrönsaker, torkade frukter, nötter, frön, säd och alger. I stort sett kan man säga att maten omfattar eller påminner om den mat som våra tidiga Homosapiens åt. Dock förekommer även vissa mejeriprodukter som man kanske bör undvika. Vidare så undviker man att upphetta mat, men görs detta så skall det vara till maximalt 42–47 grader. Vissa råkostdieter tillåter enbart konsumtion av allt som är rått och obehandlat, och rekommenderar således råa ägg, rå fisk, typ sushi, rått kött (typ carpaccio och rå oxfärs), samt att alla vegetabilier äts utan tillagning, dvs. rått. Det finns även andra råkostdieter som enbart inriktar sig på vegetabilier.

Det amerikanska uttrycket raw food får en osökt att tänka på det svenska begreppet ”levande föda” som myntades på 1970-talet. Upphovskvinnan till detta var den litauenfödda Ann Wigmore, bosatt i USA. Hon propagerade för en diet som etablerades i Sverige på 1970-talet, ”levande föda. Hon skrev många böcker i ämnet och togs faktiskt inte riktigt på allvar av samhället och den moderna forskningen på den tiden. Hon medverkade bl.a. i ett TV-program, i vilket hon hävdade att många hade blivit botade genom att äta den kost som hon rekommenderade.

Bland annat medverkade några cancerpatienter i TV-programmet vilka bevisligen blev av med sin cancer när de behandlades i enlighet med ”levande föda metoden”. Ännu märkligare var att några av dem som blivit botade återfick sin cancer när de började äta ”vanlig mat” såsom hamburgare och andra moderna påfund. De läkare i USA som intervjuades i TV-programmet bekräftade att så var fallet och kunde inte ge någon förklaring, men man visade inget större intresse av att djupare forska i orsakerna. Förutom att skriva ett flertal böcker så drev Ann Wigmore ett institut för levande föda i Boston; Hippocrates Health Institute. Det som förenar raw food med levande föda är kanske att båda metoderna förordar att råvaror inte får upphettas för mycket. I detta fall gäller 47 grader för levande föda. En skillnad är att levande föda metoden ofta förespråkar att råvaror blötlägges och fermenteras innan de skall ätas emedan rawfood starkt förespråkar att all mat skall ätas otillagad eller rå.

Kunde då inte människan redan tidigt tillaga mat med hjälp av värme från elden? Jo, enligt de flesta forskare anses det klarlagt att vi för runt 40.000 år sedan gjorde upp eld för matlagning. Det kanske inte hände så ofta, men människan lärde sig att grilla, röka, torka, eller koka kött i aska. Detta kanske inte i första hand gjordes för smakens skull, utan förmodligen för att maten skulle hålla sig längre.

Det närmaste man kan komma om man vill studera hur vi levde för 40.000 år sedan borde vara att studera bushfolket, populärt kallat för ”Bushmen” i Afrika som bland annat finns i Kalahariöknen. I detta karga landskap verkar tiden ha stått stilla. Bushfolken lever i områden i södra Afrika. Trakter som för oss anses otillgängliga. Byar är inte statiska utan dynamiska i förhållande till hur ”säsongen” ser ut under året. Våren är den svåraste årstiden, med torka och då inriktar sig bushmännen på jakt och vet att djuren inte är långt från de få vattenhål som finns. Kött är en viktig del av deras konsumtion. Kvinnorna samlar gräshoppor, skalbaggar, larver, malar, fjärilar och termiter. Insekterna ger c:a 10 procent av deras proteinbehov. Vidare samlar man frukt, bär, knölar, lök och annat växtmaterial för förbrukning. Strutsägg samlas för konsumtion och de tomma skalen används som vattenbehållare. Man räknar med att bushmännen konsumerar c:a 20–100 djurarter, beroende var man har sina jaktmarker. Det kan kanske vara intressant att veta att en jakt på ett större djur kan vara i flera dagar (annat en motionsrunda i en storstadspark) och de dödar sitt byte med pilar eller spjut och med hjälp av ett gift som heter diamphotoxin som utvinns av en skalbaggslarv av släktet Diamphidia.

Vad skall vi då äta?

Ja, inte termiter i alla fall, men det finns faktiskt mat och näringstillskott omkring oss som vi kan tillgodogöra oss. Dessutom har vi, i vårt moderna samhälle, i vilket kroppens biologiska utveckling inte hängt med, inte möjlighet att fullt ut leva ett liv till vilket vi är skapat. Vi kan ju inte jaga (motionera 10–12 timmar om dagen) som vi egentligen är konstruerade för.

Vi kan dock kanske försöka att anpassa oss så gott det går genom att försöka undvika föda som vi inte ”tål” och därmed försöka få ett hälsosammare liv och inte behöva äta så mycket mediciner, mediciner som i mångt och mycket bara lindrar och inte botar. Vi kommer i artikeln, vad gäller föda, att uppehålla oss vid s.k. stenåldersmat. Stenåldern i Sverige började 12 000 till 10 000 år före Kristus. Tiden kallas för Paleolitikum.

Paleolitisk kost, stenålderskost

Paleolitisk kost är en lågkolhydratkost som många forskare påstår att alla vi människor ursprungligen är programmerade att äta och att fungera optimalt på, sedan, i vart fall, 12.000 år tillbaka. Det är en kost som våra kroppar tycker om och som vårt metabola system mår bra av. Det är en kost som optimerar vår hormonutsöndring och gör att vi kan träna hårt och återhämta oss mer effektivt. En paleolitisk kost hjälper kroppen att hålla sig frisk och förbättrar sin förmåga att stoppa inflammationer och sjukdomar. Helt enkelt en optimal kost, som gjord för oss människor! Paleolitisk kost innebär att man tar bort alla spannmåls och mejeriprodukter samt raffinerat socker och salt från sina måltider. Kosten består istället av kött (gärna vilt), fisk, rotfrukter, grönsaker, nötter, bär och frukt.

Är kosten svår att tillaga?

Nej, det är ganska lätt, men tar kanske lite längre tid än halvfabrikat och annan nutidsenlig mat, men gott blir det!

Stek en köttskiva som den är och tillsätt inte salt. Laga gärna olika sorters kött, under en tidsperiod och smaka på dem som de är utan att tillsätta någonting. Prova Dig fram till vilken köttsort eller köttslag som passar Dig bäst och smaka av. I början kanske det inte smakar så mycket, men man vänjer sig av med olater som salt och socker och så smakar det plötsligt riktigt bra.

Det skall också framhållas att ju längre köttet tillagas, desto nyttigare blir det. En modern företeelse är t.ex. pulled pork. Det är ofta svinkött, gärna karré, som är kokt i gryta minst 6 timmar. Om den görs i lergryta så tar det c:a 12 timmar i en värme på 80 grader. Detta anses som mycket nyttigt. Den långa stektiden gör att ämnen som inte är bra för kroppen försvinner. Givetvis kan man tillaga vilt, lamm och annat på samma vis. Det behöver inte nödvändigtvis vara svinkött.

På stenåldern började man använda redskap, bl.a grytor. En så kallad lergryta som finns att köpa i affärerna är ett utmärkt redskap för att laga stenåldersmat. Lergrytan blötläggs i vatten (c:a 20 minuter) och så lägger man köttet i lergrytan och sätter in den i ugnen och följer recepten (finns ofta recept med när man köper grytan). Tillsätt aldrig fett!!!!

När köttet nästan är klart lägger man i rotfrukter, lök, lagerblad mm. men inget salt och så har man en mycket god och näringsrik måltid.

Man gör exakt på samma sätt om man vill laga kyckling eller fisk, men tänk på att aldrig använda salt eller mononatriumglutamat. Låt maten krydda sig själv, eller använd naturliga örtkryddor, det blir bäst.

Undvik att steka mat, men om man gör det så använd gärna en teflonpanna, för då används mycket mindre stekfett. Gör gärna mättande soppor med rotfrukter, då blir man inte hungrig så fort.

Raw food (dvs otillagat) som carpaccio eller oxfärs anses bra, tillsammans med grönsaker. Sushi, för den som tycker om det, är nyttigt. Bär, frukter och olika former av nötter (utan salt) är bra.

Försök att undvika att äta för mycket kolhydrater. Kolhydraterna bildar fett och därmed ohälsa. Ohälsosamma tillsatser finns det gott om i s.k. färdigmat eller i stekt mat som man använt alldeles för mycket fett i. Det är ganska lätt att sätta sig in i vilken mat som är nyttig, men det handlar ofta om eget intresse och bekvämlighet.

Slutligen finns det i dag även andra dieter som är populära såsom Atkinsmetoden som bygger en kolhydratfattig kost och 5:2 metoden som inriktar sig på kalorifattig kost. Dessa dieter har både rosats och kritiserats, men kan sammantaget ändå ge en vink om att människor i gemen mer och mer börjar intressera sig för matens påverkan på våra kroppar.

Näringstillskott, några exempel.

Bär och grönsaker är nyttiga, men vad innehåller de för ämnen?

Blåbär: Antioxidantrika, bra för lever och ögon och är stärkande för hormonkörtlar, samt bra för immunförsvaret. Vidare innehåller bären C-vitaminer, samt pektin som är bra för matsmältningen. Bären motarbetar det dåliga kolesterolet och håller blodsockret i balans.

Hallon: Hallon har fibrer som stabiliserar blodsockret till rätt nivå. Vidare innehåller hallon syra och anticyanider som skyddar cellmembranet från attacker av fria syreradikaler.

Svarta vinbär:Svarta vinbär är fulla av vitamin C, fiberrika, samt innehåller anticyanider och karotener som är mycket bra för ögon, hjärna och hjärtkärlsystem

 Persilja: Persilja är rikt på järn och kalcium. Vidare så innehåller persilja mycket A- och C-vitaminer, betakaroten och folat. Persilja stärker immunförsvaret, förbättrar förbränning av kolhydrater och är särskilt bra mot högt blodtryck.

Havtorn: Havtorn är rikt på de nyttiga fleromättade fetterna Omega 3 & Omega 6. Det är fetter som är nyttiga för kroppen. Omega 3-fetter har en kolesterolsänkande effekt. Omega 6 är ett fleromättat fett som kroppen är beroende av och en fettsyra som kroppen själv inte producerar. C-vitaminhalten i ett enda litet bär motsvarar faktiskt innehållet av c-vitamin i en hel apelsin.

Slutord

Tanken med artikeln är inte att påstå att hälsokost och specialdieter botar, men att framhålla att många sjukdomar som drabbar oss kanske beror på ett leverne som vi inte är programmerade för. Det är lätt i våra stresstider att av bekvämlighet välja mat som går fort att tillaga. Kanske är det värt att lägga lite tid på att ta reda på vilken mat som hälsomässigt gynnar oss bäst.

/Harry Paulnitz

Hur jag vårdar mina tänder med diagnosen Sjögrens syndrom

Av Vincent Henricsson, Odont. Dr. Övertandläkare, Specialisttandvården Käkkirurgi, Centrallasarettet i Växjö.

Muntorrhet, xerostomi är en subjektiv upplevelse av torra munslemhinnor. Sialopeni eller hyposalivation benämner en objektivt verifierad muntorrhet. Den upplevda muntorrheten är ett uttryck för förändringar i salivens kvalitét och smörjande förmåga snarare än kvalitét/mängd. Torrhet i munhålan uppstår ofta hos personer som drabbats av olika allmänsjukdomar som t ex Sjögrens syndrom och diabetes mellitus.Andra sjukdomar som associeras med störningar i salivsekretionen är reumatoid arthrit, nefrit (njurinflammation) och störd thyroideafunktion. Strålbehandling mot huvud/halsregion ger också ofta upphov till svår muntorrhet. Medicinering har också i ett stort antal undersökningar redovisats vara den vanligaste orsaken till muntorrhet. Salivens normala funktion är att renspola munnen samt att fukta födan så att den går lätt att svälja ner. Den har också funktion i att starta matsmältningen, fukta och skydda munslemhinnan, neutralisera syror så att tänderna inte får frätskador samt läka ut små frätskador i tänderna och utöva en antimikrobiell effekt på tänderna, slemhinnor och tandkött. Saliven är följaktligen nödvändig för att vi ska må bra, kunna, äta och tala obehindrat och att ha en god munhälsa. Saliven sköljer och skyddar genom sitt innehåll av olika ämnen som har förmåga att fästa till ytor i munhålan och på så sätt ge mekaniskt skydd för tänder och slemhinnor. Salivens glykoproteiner, mucinerna, utgör smörjmedlet i munhålan och består till 70 % av kolhydrater och till 30 % av proteiner. Mucinerna verkar smörjande genom att bilda ”pellikel” på slemhinnorna. Genom att binda vatten till sig, förhindras uttorkning av slemhinnorna. Under tuggning blandar sig mucinerna med födan och medverkar till att tuggan lättare glider ner. Vilosaliven är den saliv som normalt finns i munhålan och utgör ca 1 ml. Denna saliv utsöndras i viloläge d.v.s. när vi inte tuggar eller pratar. Ett flertal faktorer påverkar denna som dygnsrytm, årstider, kroppställning, individens hälsotillstånd, mediciner, psykisk påverkan i form av ångest och stress som hämmar salivflödet. Andra faktorer kan vara ökad ålder, som i sig ej orsakar nedsatt salivsekretion, men de små salivkörtlarna förlorar ca 50–70 % av sin kapacitet upp till 70 års ålder, vilket kan medföra en subjektiv känsla av muntorrhet. Kön, kroppsvikt, storlek på salivkörtlarna, hur ofta man tuggar och rökning är andra faktorer. Med stigande ålder har man också som regel ett ökat medicinintag vilket ger en adhesionseffekt till den sämre salivkörtelfunktionen då man blir äldre. Salivkörtlarna är synnerligen känsliga för förändringar i hälsotillståndet. En långvarig försämrad salivkörtelfunktion kan ge upphov till framför allt grava kariesskador, men också till skador på slemhinnorna. Personer med reumatoida sjukdomar drabbas inte sällan av inflammationer i salivkörtlarna. Vid Sjögrens syndrom, då såväl de stora pariga såväl som de små spottkörtlarna i de flesta fall är sjukligt förändrade, leder tillståndet ofta till en känsla av muntorrhet. Den nedsatta salivproduktionen medför att det blir svårt att rensa munhålan efter måltid. Trots en normal munhygien stiger antalet kariesangrepp på tänderna, samtidigt som det stundtals utvecklas en tandköttsinflammation. Det är inte sällan som diagnosen primärt eller sekundärt Sjögrens syndrom först misstänks av tandläkare p.g.a. muntorrhet och/eller dåliga tänder. Den Sjögrendrabbade patientens första upptäckt kan vara en kraftigt stigande tandvårdsräkning.

Symtom vid muntorrhet:

• Svårighet att tala och svälja
• Tungan klibbar
• Svårt att tugga utan att dricka
• Frekvent intag av vatten, speciellt nattetid
• Främmande smaksensationer
• Metallsmak
• Dålig andedräkt
• Bubblig, seg saliv
• Ömmande, rodnade och blanka slemhinnor
• Blank tunga som ofta har ”sprickor” eller fissurer
• Munvinkelsår, spruckna läppar
• Snabbt progredierande karies
• Svårigheter att bära avtagbara proteser

SJÖGRENS JOURNAL 1.2014 11

Svampinfektioner

I munhålan förekommer svamp (i jästform) hos ca 50 % av den vuxna befolkningen. För att en infektion skall uppstå (svamp i hyfform) krävs predisponerande faktorer. Hos muntorra personer kan svampinfektion i munhålan förekomma, inte minst hos protesbärare. Slemhinnan är oftast kraftigt röd och ibland prickig. Det är inte heller alltid som protesbäraren har obehag. På tungan ses ofta tjocka vita beläggningar.

Karies

Karies är en lokal infektionssjukdom som är bakteriellt orsakad. Karies påverkas av faktorer som salivens mängd och sammansättning, kosten o.s.v.

Gingivit och parodontit

Gingivit är en lokal inflammationssjukdom som vanligtvis är bakteriellt orsakad. Hos vissa individer utvecklas en parodontit (tandlossning). Predisponerande faktorer är rökning, arv, ålder och otillräcklig munhygien. Ofta förekommer de båda sjukdomarna parallellt.

Parodontit

Parodontit är inflammation i tandens stödjevävnad som leder till förlust av vävnaden. Orsaken är bakteriellt och predisponerande faktorer är arv, ålder, rökning samt mängd och typ av bakterier.

Muntorrhetens problematik

I början av sjukdomsperioden är det inte helt ovanligt att personer med Sjögrens syndrom har ett ökat salivflöde, hypersalivation. Ett vanligt tecken på muntorrhet är behovet av att upprepade gånger under natten dricka vatten och alltid ha ett glas vatten stående vid sängen. Vid undersökningstillfället brukar patienten ofta be om ett glas vatten för att lättare kunna samtala. Ofta noterar man ett påtagligt harklingsbehov samt en skrovlighet i rösten. Personer med tandproteser klagar ibland över att protesen ej sitter fast, vilket medför en känsla av osäkerhet i den dagliga tillvaron. Vid torr mun har salivens omspolande och därmed renande effekt gått förlorad, vilket leder till att man får ökad plackansamlingpå tänderna och ett ökat behov av frekvent förebyggande tandvård, då nedbrytningen av tänderna sker mycket snabbt vid muntorrhet om tänderna ej rengöres tillräckligt. Tänderna blir ofta urkalkade och svårt förstörda vid gingivalkanten och benämns som cervikal tandkaries. Vid muntorrhet kan det föreligga brister i såväl salivens kvantitet som kvalitét. I båda fallen får det kliniska följdverkningar. Under normala förhållanden ligger saliven som en blank hinna över slemhinnan och man ser ofta en liten salivansamling i munbotten. Ett vanligt tecken på att saliven börjar bli defekt är att den blir småbubblig och efter hand lägger sig som vita strängar på munslemhinnan, speciellt i gommen och på tungan. Brister i salivproduktionen medför risk för infektion i slemhinnan. Den vanligaste infektionen utgöres av svampinfektion, candidos. Denna ger en svidande rodnad i munslemhinnan och inte sällan ses också sprickbildningar i munvinklarna. Tungans ovansida blir ofta förändrad av en långvarig muntorrhet och får ett rodnat och lobulerat utseende. Muntorrhet medför ofta en klart ökad risk för skador i den ofta sköra och tunna slemhinnan. Tryck från proteser kan ofta ge skavsår och kan vara svårt att läka, även efter det att protesen har justerats. Nedsatt salivproduktion leder också oftast till att proteser sitter sämre fast.

Behandling

Behandlingen måste oftast ske utifrån orsaken till muntorrheten. Kan torrheten undvikas genom annat val av läkemedel? Om tillståndet beror på sjukdom, läkemedel eller andra faktorer som inte går att behandla bör åtgärder inriktas på att förebygga komplikationer och lindra besvär. Kariesförebyggande åtgärder är viktiga redan i början av sjukdomsutvecklingen då det tar en viss tid för karies att utvecklas efter att muntorrheten uppstått. På längre sikt blir däremot kariesproblemet ofta stort och besvärande i form av ett omfattande och reparativt vårdbehov. Oftast blir kariesbehandlingen hos personer med Sjögrens syndrom livslång. Behandling går ut på att utarbeta ett individuellt anpassat profylaxprogram grundat på noggrann kariologisk utredning av angrepps och resistensfaktorer. De beslutade åtgärderna syftar till att motverka angreppsfaktorerna genom plackkontroll och kostförändringar och till att stärka motståndet mot angreppsfaktoren genom tillförsel av fluor och salivstimulerande åtgärder.

Plackkontroll

Beläggningstillväxten på tänderna är snabb och annorlunda vid muntorrhet. Muntorra patienter behöver därför få individuellt anpassade instruktioner om hur de ska rengöra sina tandytor. Förutom morgon och kväll bör dessa rekommenderas tandborste med mjuk tandborste och lågabrassiv tandkräm, innehållande fluor både före och efter måltid. Regelbundna besök hos tandhygienist är i dessa fall att rekommendera där man kan få hjälp med rengöringskontroll av svåråtkomliga tandytor samt pensling med fluorinnehållande lack. Denna lack kan genom att långsamt utsöndra fluor till tandytan motverka kariesangrepp.

Kostråd

Vätskerik och mild kost rekommenderas för vätskeintaget och för de känsliga slemhinnorna skull, liksom rikliga intag av vatten och annan sockerfri dryck. Måltiderna inkl. mellanmål, där socker bör undvikas, bör begränsas till 4–5 st/dygn. SJÖGRENS JOURNAL 1.2014 13

Egenvård, salivstimulering

Det kan vara lämpligt att pröva sig fram och testa olika preparat för den enskilde. Det är viktigt att man väljer preparat som är sockerfritt. Läkemedel: sugtablett Xerodent dosering 1 tablett vid behov, vanligen 6 ggr dagligen. Kan höjas till 12 tabletter/dag under en begränsad period. Kan förskrivas på recept inom läkemedelsförmånen mot muntorrhet av tandläkare. Fluorsugtablett, sugtabletten får långsamt smälta i munnen. Fluortuggummi, fluorinnehållet frisätts under de första 10 minuternas tuggning. Rekommenderad daglig dos fluor är 1,5 mg.

Icke läkemedel:

• Stisal
• Salivin
• Proxident munspray/stimulerande
• V6 tuggummi

Ytterligare ett antal lämpliga tabletter, tuggummi, sprayer för salivstimulering säljs på Apotek och varuhus. Egenvård för saliversättning, läkemedel, munhålelösning, saliversättning med Natriumfluorid APL munhålelösning 0,02%. Kräver recept och ingår i läkemedelsförmånen.

Icke läkemedel:

• Proxident munspray/smörjande
• Zendium saliva gel
• Zendium saliva spray
• Oral Balance gel (Exempelvis Biotène)
• Salutem (Tandkräm för känsliga munslemhinnor)
• Saliversättande gel (GUM)

Grundrekommendation:

Borsta tänderna med 2 cm tandkräm på tandborsten under 2 minuter, 2 ggr dagligen (morgon och kväll efter måltid). Använd Duraphat 5 mg/g tandkräm som har ett högt fluorinnehåll. Rengör från beläggningar mellan tänderna med tandtråd alt. mellanrumstandborste eller tandstickor 1 ggr/ dag, helst på kvällen efter tandborstning. Besök tandhygienist var 3:e månad och utnyttja då särskilt tandvårdsbidrag (STB) på 600 kr/halvår.

Nytt tandvårdsstöd

Nytt tandvårdsstöd infördes 1 januari 2013 för personer med vissa sjukdomar och funktionsnedsättningar. Stödet ska uppmuntra till förebyggande behandlingar och ge möjligheter för personer med stora behov att få tandvård till en rimlig kostnad. Stödet består av två delar där det ena är ett bidrag som skall användas till förebyggande tandvård och kallas: Särskilt tandvårdsbidrag, STB och riktar sig till personer som p.g.a. sin sjukdom eller funktionsnedsättning riskerar att få en försämrad tandhälsa. Den andra delen riktar sig till personer som har stora tandvårdsbehov p.g.a. långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. Vilka som har rätt till stödet är fastställt i lag och föreskrifter. Dessa personer kan få tandvård till samma avgifter som i den öppna Hälso- och sjukvården. Fastsittande kronor och broar eller implantat omfattas dock ej av stödet. Rätt till särskilt tandvårdsbidrag, STB, har person som har en sjukdom eller funktionsnedsättning som riskerar att försämra tandhälsan. De sjukdomar och funktionsnedsättningar som omfattas av stödet är enligt förordningen (2008:193) om statligt tandvårdsstöd:

• Är muntorr p.g.a. långvarig läkemedelsbehandling
• Är muntorr p.g.a. strålbehandling i öron-,näs-, mun- eller halsregion
• Har Sjögrens syndrom
• Har kronisk obstruktiv lungsjukdom och har ordinerats syrgas eller näringsdryck
• Har cystisk fibros

14 SJÖGRENS JOURNAL 1.2014

• Har ulcerös kolit
• Har Crohns sjukdom
• Har tarmsvikt
• Har frätskador på tänderna och anorexia nervosa, bulimia nervosa eller gastroesofageal refluxsjukdom

• Har svårinställd diabetes
• Genomgår dialysbehandling
• Är immunsupprimerad p.g.a. läkemedelsbehandling
• Har genomgått en organtransplantation

STB utgår med 600 kr under en 6 månaders period. Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter. Särskilt utformade läkarintyg kan användas för att intyga att personen har en sådan sjukdom eller en funktionsnedsättning som kan ge rätt till STB. Läkarintyget ska visas för behandlande tandläkare eller tandhygienist som kan avgöra om personen är berättigad till STB. Vid svårbedömda fall kan en förhandsprövning skickas in till Försäkringskassan.

Tandvård till Hälso- och sjukvårdsavgift

För att ha rätt till tandvård till Hälso- och sjukvårdsavgift ska en person ha stora behov av tandvård p.g.a. långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning som leder till stora svårigheter att sköta munhygienen eller att genomgå tandvårdsbehandling. De som enligt tandvårdsförordningen (1998:1338) kan ha rätt till tandvård till Hälso- och sjukvårdsavgift är personer som har:

• En svår psykisk funktionsnedsättning
• Parkinsons sjukdom
• Multipel skleros (MS)
• Cerebral pares
• Reumatoid arthrit
• Systemisk lupus erythematosus
• Sklerodermi
• Amylotrofisk lateralskleros (ALS)
• En orofacial funktionsnedsättning
• Symtom som kvarstår 6 mån. efter det att personen har hjärninfarkt eller hjärnblödning (Stroke)
• En sällsynt diagnos

Som underlag för att styrka sjukdom eller funktionsnedsättning har Socialstyrelsen tagit fram särskilda läkarintyg.

Läkaren skall i dessa:

• Styrka sjukdom eller funktionsnedsättningen.
• Bedöma att personen har en svår till fullständig nedsättning eller begränsning
• Göra en sammantagen bedömning av personens allvarlighetsgrad av funktionstillståndet.

Läkarintyget skall därefter skickas till den beställarenhet för tandvård i det landsting/region där personen är folkbokförd. Beslut om patienten omfattas av stödet tages av bedömningstandläkaren i resp. landsting/region.

Vincent Henricsson

Hur är det att leva med Sjögrens syndrom? Svaret är inte helt enkelt, inte ens om man har sjukdomen själv. Om man skulle intervjua 10 olika personer med sjukdomen Sjögrens syndrom, så skulle man förmodligen få 10 varierande svar om hur de tar sig igenom vardagen.

Sjögrens syndrom är som bekant en autoimmun sjukdom som bland annat medför att en persons vita blodkroppar att angriper kroppens fuktproducerande körtlar. Vanliga symtom är kronisk torrhet i ögon, näsa, mun, svalg, hud och slida.

Det är även känt att Sjögrens syndrom ofta åtföljs av neurologiska problem, bland annat brist på koncentration, hjärndimma, artrit, muskelsmärta, kronisk trötthet, magproblem, sura uppstötningar, halsbränna, svårigheter att svälja, pankreatit, återkommande bronkit, lungsjukdomar och perifer neuropati (domningar och stickningar i händer och fötter).

Symptomen kan upptäckas vid varierande ålder och en del uppger att de märker av sjukdomen redan efter tonåren, d.v.s. från 20 årsåldern. Det är inte helt ovanligt att den drabbade börjar fundera på vad som är fel efter upprepade besök hos tandläkaren, ”varför har just jag så många kariesangrepp”?

Andra kan även få torra läppar med återkommade sår och som följd av detta, inte sällan också infektioner.

Ett stort antal rotfyllningar, tandkronor och även proteser är mer eller mindre förekommande på grund av sjukdomen. Ett kroniskt förfall i munregionen är inget att förvånas över. De flesta äldre drabbade som haft sjukdomen i många år, kan inte säga hur många föreläsningar de har fått av sin tandläkare. De har fått veta att de äter mat med för mycket sockerämnen i, att de inte borstat tänderna ordentligt eller att de inte använt tandtråd och tandstickor som man ska. Summan av det hela blir alltså att skulden på bristande munhygien placeras på den sjuke trots att de gjort allt som rekommenderats, eller som någon uttryckte det, ”varje gång jag lämnade tandläkaren var jag i tårar och kände mig helt tom”.

Sjukdomen är som bekant vanligare hos kvinnor än hos män. Endast en av 10 som drabbas av sjukdomen är man. För ensamstående mödrar är det inte lätt.

Barn är som bekant väldigt aktiva och det är inte lätt för en sjuk mor att förklara för sitt eller sina barn att planerade aktiviteter blir beroende helt på hur ”mamma” mår just den aktuella dagen. För andra, i den sjukes närhet, kan det innebära problem med planering av semester, utflykter m.m.

Många kvinnor uppger att de får kämpa för att komma ur sängen, att ha ett heltidsarbete, att sköta hushållet o.s.v. Vid ledig tid vill man egentligen bara ”vila sig”. En följd av detta kan bli att trötthet och smärta kan orsaka att den sjuke blir en fånge i sitt eget hem och tillika inte bidrar socialt i sin omgivning.

Från det att remiss om utredning beslutats fram till fastställd diagnos, kan innebära ett batteri av tester och har ofta varat i flera år. Med anledning av detta kan stress och olidlig väntan medföra att en del får utskrivet antidepressiva läkemedel, av annan läkare än själva utredaren. Detta kan påverka utredningen negativt.

Eftersom gåtan Sjögrens syndrom fortfarande är olöst, har en del sjuka även sökt sig till alternativa mediciner. Man kombinerar helt enkelt skolmedicin med naturläkemedel.

I Sverige är det exempelvis populärt att dagligen inta kapslar av omega 3 och jättenattljusolja och/eller havtorn i kapsel eller i flytande form. En hel del säger sig ha blivit hjälpta av detta.

Eftersom många äldre fått sina tänder lagade med amalgamfyllningar kan man fråga sig hur detta påverkar kroppens immunsystem. Att utsättas för kvicksilver, som är en tungmetall, kan är ju inte vara direkt hälsosamt för immunförsvaret. Många äldre har fortfarande amalgamfyllningar i sina tänder. I en tidningsartikel från USA påstods att en kvinna med amalgamfyllningar visade spår av kvicksilver i sitt blodprov. Huruvida detta kan stämma, i det enskilda fallet, låter vi vara osagt. Dock kan väl sägas att, även om en sådan teori inte just nu går att empiriskt bevisa, så kan det tänkas att utsättas för kvicksilver inte kan vara det mest hälsosamma för en person med nedsatt immunförsvar.

I Sverige infördes från den 1 juni 2009 ett generellt förbud att använda amalgam/kvicksilver inom tandvården för vuxna och ett totalförbud för användning på barn och ungdomar.

Av alla de kontakter som tidningen får, så uppger många att skolmedicinen inte alltid hjälper dem utan att de kombinerar receptutskriva mediciner med naturläkemedel. Det kan vara av olika skäl, men allt sammantaget för att lindra influensaliknande symtom, extrem huvudvärk, ledvärk, stelhet, muskelvärk och kronisk trötthet m.m.

När man nu är inne på naturmediciner, så är det lätt att övergå till den dagliga kosten. I dessa tider talas det mycket om olika typer av fasta för att åstadkomma bästa möjliga välbefinnande. I princip alla fasteteorier rekommenderar dock att man inte skall experimentera med fastemetoder utan att konsultera sin läkare. Vissa saker kan man i alla fall börja med, som att undvika att inta för mycket av drycker med socker i, såsom läsk, juice, fruktdrycker och att undvika alkohol.

Det kan vara så att rätt kost är viktigt för bättre hantering av Sjögrens symtom. Motsatsen har i vart fall inte bevisats. Vetenskaplig forskning visar att vissa livsmedel kan orsaka inflammationer i kroppen. Produkter som ständigt dyker upp vid informationssökning är exempelvis kött, mejeriprodukter, ägg, gluten, mjöl, majs, majsolja, socker, bearbetade livsmedel, mononatriumglutamat (E 621) och grönsaker såsom peppar, vanlig potatis, aubergine, tomater, körsbär, tobak, kaffe och alkohol.

Typiskt säger många, kan man inte äta sådant som är gott? Ja, det är upp till var och en att i förekommande fall samråda med sin läkare och prova sig fram. Autoimmunitet är en sjukdom som gör att kroppen attackerar sig själv utifrån ett överaktivt immunsvar. Inflammation kan vara ett resultat av överaktivitet. Om du undviker livsmedel som orsakar inflammation, kan du kanske bättre hantera dina symptom.

För närvarande finns det inget botemedel mot Sjögrens syndrom. Den klassificeras som en systemisk autoimmun sjukdom, vilket betyder att den påverkar hela kroppen. Symptomen kan komma och gå, röra sig, förbli desamma, försämras eller i vissa fall gå i remission. Det är inte ovanligt att Sjögrens syndrom uppträder tillsammans med andra autoimmuna sjukdomar som lupus, multipel skleros, reumatoid artrit och fibromyalgi. Personer med Sjögrens eller flera autoimmuna sjukdomar lär löpa en risk att utveckla lymfom.

Den som misstänker att han/hon kanske drabbats av Sjögrens syndrom, med eller utan kombination av annan autoimmun sjukdom, måste skaffa sig lite förkunskaper om sjukdomen i fråga, inte minst för att ansvarig utredare/ läkare skall få hjälp i sitt arbete.

Vidare skall man ta reda på de kriterier som ställs för primärt eller sekundärt Sjögrens syndrom (finns nedan i slutet av artikeln). Om man är förberedd kan man ställa relevanta frågor som läkaren är skyldig att svara på.

Känner Ni er osäker, så tag gärna med någon ni känner och har förtroende för vid besöket hos läkaren.Att leva med Sjögrens syndrom är inte lätt, men det finns saker du kan göra för att ta kontroll över din hälsa och må så bra som möjligt.

Var inte rädd för att utforska alternativa terapier såsom exempelvis lämplig massage, kanske akupunktur eller akupressur, delta i ett yogapass, meditera, delta i måttlig motion och äta hälsosam mat, allt i egen takt och tempo.

Glöm inte att spendera mycket tid med människor som får dig att må bra, känna dig älskad och mest av allt var tacksam för vad du kan göra och njuta av varje unikt ögonblick.

/Harry Paulnitz

I Sjögrens Journal nr. 2/14 hade vi en artikel om paleolitisk kost och om naturliga kosttillskott och ställde oss frågan om detta kunde vara den bästa medicinen för många sjuka. Vi vet att många som har Sjögrens syndrom är väldigt noga med vad de äter och vi ”matas” ofta via media med olika former av dieter som skall vara bra för vårt välbefinnande. Vad skall man tro på egentligen?

Knappt är den sk 5:2 metoden eller Atkins presenterad förrän nästa diet blir aktuell. Något av det senaste som dykt upp är att man skall anpassa sin diet till sin blodgrupp?

Blodgruppsdieten som bygger på AB0 är nog den diet som är mest kontroversiell. Den har utarbetats av Amerikanen Peter D’Adamo. Han är inte läkare utan naturopat. Idéerna publicerades redan 1996 i boken ”Eat Right 4 Your Type” och på svenska 2002 ”Ät rätt för din blodgrupp”. D’Adamo har blivit hårt kritiserad av många läkare som inte tror på hans idéer, bl.a. i tidskriften Medicin och samhälle. De går t.o.m. så långt att de säger: ”Boken om blodgruppsdieten är hos vissa bokhandlare placerad bland faktaböcker om kost och nutrition. Den borde stå på en hylla för pseudovetenskap och kvacksalveri.” Ändå är det många som tror på hans idéer. Man kan dra slutsatsen att en stor del av kritiken mot D’Adamo grundar sig på att han så specifikt talar om vad man skall äta beroende på vilken blodgrupp man tillhör.

Tanken med denna artikel är inte att bevisa varken det ena eller andra, utan lämna allt till läsarens bedömning. Den som är intresserad av vilken mat som rekommenderas i AB0 dieten, kan gå in på internet och söka på – blodgruppsdiet. Det finns ganska mycket att läsa om i ämnet.

Peter D’Adamo påstår att, inte bara mår man bättre med hans diet, utan man tappar minst 10 % av sin kroppsvikt under den första 12 veckors perioden av dieten. D’Adamo hävdar att en grupp proteiner (lektiner) kan samverka eller sammanbindas med vissa kolhydratstrukturer som är oförenliga med vissa blodgrupper. Slutsatsen enligt D’Adamo är att mänskligheten därför kan delas in i 4 grupper som var och en bör följa hans kostråd för respektive blodgrupp.

Blodgrupp 0 kallar författaren för jägaren och säger att det är den äldsta blodgruppen. Jägaren förväntas vara muskulös och bör äta en köttrik diet.

Blodgrupp A benämner författaren som jordbrukaren och denna blodgrupp säger han att den uppstod då människan blev mer eller mindre bofast och började odla grödor. Därför bör dessa äta mer grödor och grönsaker och mindre kött.

Blodgrupp B kallar han för nomaden och de anses ha ett ganska flexibelt matsmältningssystem.

Blodgrupp AB benämner han som gåtan och den anses vara den senaste blodgruppen. Denna blodgrupp skall enligt D’Adamo vara ett mellanting mellan jordbrukaren och nomaden.

De vanligaste blodgrupperna i Sverige är A, ca 37% och 0, ca 32%. Den ovanligaste gruppen är AB med ca 5 %. Det har ofta diskuterats bland de lärde om hur gammal blodgruppen AB egentligen är. En uppgift är att blodgruppen rapporterats i skelettdelar som är cirka 1.600–2.000 år gamla. Själv gick jag in på internet och såg vilken diet jag skulle äta och den tilltalade mig inte alls! Jag får nog säga att jag är lite skeptisk till dieten, eftersom den inte är vetenskapligt och/eller medicinskt underbyggd. Dock är det inte fel att själv prova sig fram och undvika det man mår dåligt av, samt att kanske äta lite mindre om det finns möjlighet till det.

Slutligen, lite kuriosa.

En immunbiologisk studie på primater ”Ett bidrag till utvecklingen av blodgrupper och serum” från 1968 utförd av Jakob Schmitt 1968, Basel och New York, hade följande resultat:

• 28 separata studier på chimpanser visade att de flesta hade blodgrupp A och minimalt blodgrupp 0, men aldrig blodgrupp B.

• 8 separata studier på gorillor visade att dessa dominerades av blodgrupp B och minimalt av blodgrupp 0, men aldrig blodgrupp A.

• Slutligen förekom aldrig blodgrupp AB i någon av människoaporna.

Slutsatsen får var och en själv dra.

Text: Harry Paulnit

De fyra vanligaste symptomen är:
• Trötthet
• Irriterade, grusiga ögon
• Torr mun
• Handleds- och fingerledssmärtor

• Trötthet.

Ett av de första betydelsefulla symptomen brukar vara en mycket uttalad trötthet. Tröttheten påverkar sättet att leva. Sjukdomen går i skov, eftersom bättre och sämre perioder avlöser varandra. Detta gör att man ändå kan leva ett liv med livskvalité ”nästan som vanligt” med längre eller kortare intervaller, dock tyvärr nästan alltid följt av den ständigt återkommande tröttheten.

• Irriterade ögon.

Ögonen känns irriterade, som om det finns grus, sand eller asfalt på den främre delen av ögat och detta känns speciellt vid blinkning. Ögonen blir ljuskänsliga, svider och gör ont, samt blir ofta lätt röda. Rök och drag upplevs som besvärande. Läsning och arbete vid datorskärm tröttar ögonen. Ögats tårkörtlar kan ibland svullna upp och ge besvär. Kontaktlinser bör inte användas och bruket av ögonmakeup bör minskas eftersom detta ökar irritationen. Kontakt med ögonläkare bör alltid finnas. Ögondroppar, som finns att få med eller utan recept, kan lindra besvären.

• Torr mun, näsa och svalg.

Torrhet i näsan och i de övre luftvägarna kan vara mycket besvärande. Torrhet i mun och nedsatt salivproduktion betyder svårigheter att finfördela och svälja mat och att rengöra munnen efter måltider, vilket ofta ger tandproblem ibland med svampinfektion som följd. Trots en god munhygien har personer med Sjögrens Syndrom ofta onormalt hög frekvens av karies med täta tandläkarbesök som följd. I de flesta fall är det tandläkaren som först misstänker Sjögrens Syndrom. Sjukdomen leder ofta till luftrörsbesvär, med hes, skrovlig röst och torrhosta. Salivkörtlar kan ibland svullna upp och ge besvär bl a i form av tryckkänsla. Utmärkande är att man ofta dricker små mängder vatten – även nattetid – för att lindra besvären.

• Led- och muskelsmärtor.

Många upplever perioder med smärtor i kroppens hand- och fingerleder och muskler (artralgi/myalgi).

Statistik.

Sjögrens Syndrom är en vanlig orsak till arbetsoförmåga. Den dominerande orsaken är den kolossala tröttheten (54 %), följt av led/muskelsmärtor, medan ögonproblemen kommer först på tredje plats.

Diagnos.

Ofta söker den som är sjuk många olika läkare för sina problem; allmänläkare, ögonläkare, infektionsläkare, tandläkare, m.fl. Personer med Sjögrens Syndrom har sällan exakt samma symptom och sjukdomsbild. Symtomen från Sjögrens Syndrom har likheter med många andra sjukdomar, varför diagnos kan vara svår att ställa. Om misstanke om Sjögrens Syndrom föreligger bör prov tas för att upptäcka autoantikroppar i blodet, men det bör påpekas att man kan ha Sjögrens Syndrom och inte ha auto-antikroppar i blodet. Tester beträffande funktionen av tår- och salivkörtlar bör utföras, liksom ibland även läppbiopsi. Det är viktigt att dessa personer får en adekvat diagnos eftersom detta är förutsättningen för effektiv läkemedelsbehandling. Vid misstanke om Sjögrens Syndrom bör remiss till reumatolog sändas så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet. Ett samarbete mellan tandläkare, ögonläkare och reumatolog måste föreligga innan diagnosen kan säkerställas.

Behandling.

Ännu finns inte någon medicin som kan bota Sjögrens Syndrom i sin helhet. Problemen i ögon och mun kan lindras eller avhjälpas med tår- och saliversättningsmedel. Många ögonpreparat, helst utan konserveringsmedel, kan på liknande vis förbättra ögonirritationen. Tuggummi kan rekommenderas till personer utan tandprotes. Sugtabletter som Xerodent® och Salivin® samt ett gel, Oralbalance® kan underlätta vid muntorrhet. Systemisk behandling med tabletter eller mixtur som bromhexin, (=Bisolvon®), kan ibland lindra torrhostan och minska olika symtom från ögon och mun. Salagen®, Pilocarpin kan på liknande sätt förbättra speciellt muntorrheten, men kan ha biverkningar som svettningar och ökad urinering. Jättenattljusolja, Efamol, kan ibland också avhjälpa och förbättra livskvalitén särskilt med att reducera tröttheten. Behandling med icke-steroida, antiinflammatoriska medel kan ofta behövas eftersom de kan reducera besvären från olika organ samt led- och muskelsmärtorna. Vid svårare sjukdomssymptom kan starkare mediciner vara nödvändiga för att ge ett tillfredsställande liv. Det måste framhållas att Prednisolon® (ett Glucocorticosteroid) sällan används vid Sjögrens Syndrom.
All behandling är vanligtvis individuell och bör planeras noga tillsammans med behandlande reumatolog/tandläkare och ögonläkare.